I Sverige har vi god ordning i de offentliga finanserna och står därmed ut i ett Europa som till stor del präglas av skuld-, finans- och förtroendekriser. Men kriserna, och de skattehöjningar och utgiftsminskningar som många europeiska länder behöver göra, kommer att påverka även oss. Det innebär krav på en politik som gör att vi kan vara med och påverka i Europa, att vi håller oss utanför den europeiska skuldkrisen, att vi upprätthåller arbetslinjen och att vi håller samman Sverige.

Mot detta står en splittrad och ledarlös opposition som ersätter bristen på egna förslag med ett högt tonläge och ofinansierade utgiftslöften. Dessutom lyser jobbpolitiken med sin frånvaro. I en tid då det är viktigare än någonsin att upprätthålla arbetslinjen föreslår den svenska vänstern att människor ska arbeta mindre och att bemanningsföretag ska förbjudas. Socialdemokraterna vill fördubbla kostnaderna för att ha unga anställda, höja momsen på retauranger och försämra de populära och effektiva RUT- och ROT-avdragen. Dessutom vill de kraftigt höja skatterna för både hushåll och företag. Det är en ansvarslös politik som hotar såväl jobben som de offentliga finanserna.

Utnämningsmakten är det regeringens rätt att utnämna högre statliga befattningshavare, i synnerhet rätten att tillsätta den högste chefen för de drygt 200 förvaltningsmyndigheter och affärsverk i Sverige som lyder direkt under regeringen samt cheferna för Sveriges utlandsmyndigheter, främst ambassader. Enligt regeringsformen 12 kap 5 § 2 st får man endast fästa avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet när man tillsätter en statlig tjänst. Man får med andra ord enbart beakta respektive kandidats förmåga att klara jobbet, inte till exempel om vederbörande är kvinna eller man, är moderat eller socialdemokrat eller har sina rötter i Sverige eller i något annat land.

Konstitutionsutskottet granskar regelbundet hur regeringen utövar utnämningsmakten, främst hur stor andel av de utnämnda myndighetscheferna som har politisk bakgrund och hur fördelningen mellan kvinnor och män har varit. Om en hög andel av de utnämnda har politisk bakgrund, och varit aktiva i ett och samma parti, skulle det kunna tyda på att regeringen tagit hänsyn till politiska åsikter och lojaliteter, vilket alltså inte är tillåtet. Om påfallande många av de utnämnda varit män skulle man kunna fundera på om regeringen tagit hänsyn till könstillhörighet, vilket inte heller är tillåtet.

Årets granskning är särskilt intressant, eftersom statistiken tar upp perioden 2001 – 2011, vilket innebär fem år med socialdemokratisk utnämningspolitik och fem år med Alliansens utnämningspolitik. Man kan notera två tydliga trender, när man jämför de fem socialdemokratiska åren med de fem Alliansåren. Antalet utnämnda myndighetschefer med politisk bakgrund har minskat kraftigt och antalet kvinnor som utnämnts har ökat kraftigt.

Från och med 2001 till och med regeringsskiftet 2006 utsåg den socialdemokratiska regeringen 182 chefer för myndigheter i Sverige. 49 av dem hade politisk bakgrund. Det motsvarar drygt var fjärde eller 27 procent. Alliansregeringen har till och med den 30 september 2011 utsett 177 myndighetschefer, varav 26 med politisk bakgrund, det vill säga knappt 15 procent och den andelen fortsätter att sjunka. För åren 2010 och 2011 var andelen under 10 procent. År 2010 hade 1 av 31 utnämnda myndighetschefer politisk bakgrund, dvs 3 procent.

Det kan sakligt sett vara positivt att ha politisk bakgrund när man ska leda en statlig myndighet. Samtidigt måste man konstatera, att om en påfallande hög andel av myndighetscheferna har varit heltidspolitiker, så ger det intrycket att regeringen i hög grad rekryterar myndighetscheferna inom en privilegierad grupp personer som finns i regeringens närhet. Alliansregeringen har velat sända en tydlig signal till svenska folket: myndighetscheferna ska inte rekryteras inom en sluten, privilegierad elit. Alla ska ha en chans att anmäla sitt intresse för höga statliga tjänster, kompetens ska vara avgörande vid tillsättandet. Det faktum att andelen utsedda myndighetschefer med politisk bakgrund har minskat från 27 procent med den förra regeringen till 15 procent – eller ännu mindre – med Alliansregeringen tyder på att Alliansen lever upp till sin ambition. Färre har rekryterats ur den politiska eliten, fler ur andra kretsar.

För att övergå till frågan om jämställdhet, kan man konstatera att Alliansregeringen som första svenska regering någonsin har nått en nära nog exakt balans mellan kvinnor och män som utnämns till myndighetschefer. Under de fem socialdemokratiska åren utnämndes 38 procent kvinnor och 62 procent män. Alliansen har under sina fem år utnämnt 47 procent kvinnor och 53 procent män och de två senaste åren var det 48 procent kvinnor och 52 procent män. Både 2008 och 2010 utsågs fler kvinnor än män till myndighetschefer. Alliansen har alltså lyckats med det som tidigare regeringar misslyckats med – att rekrytera i princip lika många kompetenta kvinnor som kompetenta män.

Utskottet granskar också de nya inslag i rekryteringsförfarandet som Alliansregeringen infört. Regeringen vägleds av en mycket tydlig strävan att öppna, bredda och professionalisera rekryteringsprocessen när det gäller höga statliga tjänster. Inför varje rekrytering upprättas en kravprofil, som anger vilka krav man måste uppfylla för att komma i fråga för tjänsten. För första gången någonsin annonseras befattningar som myndighetschefer ut öppet. Generaldirektörsposterna ska inte längre vara reserverade för en privilegierad krets av personer som känner statsministern eller hans medarbetare. Regeringen har sagt att annonsering ska förekomma vid flertalet rekryteringar, men anger också att det finns vissa befattningar som inte kommer att annonseras ut, t ex landshövdingeposter och höga domartjänster.

Det nya förfarandet infördes i oktober 2007 och sedan dess har regeringen genomfört 87 öppna rekryteringsprocesser, varvid en befattning som myndighetschef annonserats ut. Det motsvarar närmare 80 procent av alla tjänster där en öppen rekrytering kan komma i fråga. Andelen öppna rekryteringar har stadigt ökat och var under de två senaste åren närmare 90 procent av de möjliga fallen. Regeringen lever alltså upp till sina egna ambitioner.

Vilken betydelse har då ansökningarna? I närmare 90 procent av fallen (76 av 87) har en person som skickat in en intresseanmälan ingått i slutskedet av rekryteringsprocessen genom att kallas till anställningsintervju. I närmare 70 procent av fallen (60 av 87) har tjänsten tillsatts med en person som skickat in en intresseanmälan. Det innebär att intresseanmälningarna haft en påtaglig betydelse i rekryteringsarbetet, att det öppna rekryteringsförfarandet har inneburit en tydlig förändring och att Sverige har fått en regering som i sitt rekryteringsarbete satt öppenhet och kompetens i centrum, inte slutna rum och statsministerns vänner.

-RUT-användningen har ökat i hela landet och framgångarna visar att avdraget borde utvidgas för att underlätta för fler och nya företagare, säger Elisabeth Thand Ringqvist, vd för Företagarna.

Företagarna föreslår att avdraget utökas för att inkluderar till exempel markarbeten, IT-tjänster och servering. Tjänstemarknaden är en tillväxtsektor och en naturlig fortsättning är att utveckla nya möjligheter till företagande.

- Rut-avdraget belastar inte långsiktigt de offentliga finanserna och underlättar dessutom för många för att få en stressig vardag att fungera, säger Elisabeth Thand Ringqvist. Avdrag för hemtjänst är ett exempel på ett område som skulle kunna omfattas av RUT-avdraget.

Totalt sett har RUT-avdraget under 2011 motsvarat drygt 6100 heltidsjobb, jämfört med 5100 under föregående år. Som tidigare undersökningar visat är det dessutom i hög grad personer som stått långt från arbetsmarknaden som fått jobb. Företagarnas beräkningar baseras på Skatteverkets statistik från januari till och med första veckan i december 2011. Avdragsutbetalningarna har ökat med cirka 20 procent, liksom antalet personer som använder RUT.

Hon skriver bl a: “The left in America has largely thrown in the towel on Ronald Reagan, but in Britain Thatcher-hatred remains fresh. Why? Because she was a woman. Because women in politics are always by definition seen as presumptuous: They presume to lead men. When they are as bright as the men they’re disliked by the men, and when they’re brighter and more serious they’re hated. Mrs. Thatcher’s very presence was an insult to the left because it undermined the left’s insistence that only leftism and its protection of the weak and disadvantaged would allow women to rise. She rose without them while opposing what they stood for. On the other hand, some of the Tory men around her had been smacked on the head by her purse often enough to wish for revenge. What better revenge than to fail to fully stand up for her to posterity? And so her difficult position. But one senses that is changing.”

Alla Noonans krönikor finns här:
http://online.wsj.com/public/page/peggy-noonan.html