Slutet för enpartistaten

Det mest historiska och långsiktigt viktigaste resultatet av valet 2010 har kommit i skymundan av SD:s beklagliga intåg i riksdagen och det osäkra parlamentariska läget, nämligen att den socialdemokratiska enpartistaten Sverige inte längre finns.

År 1932 blev Per-Albin Hansson (S) statsminister efter att ha fått 41,7 procent i andrakammarvalet. Därefter kom Sverige att styras av socialdemokratiska regeringar i 44 år och Socialdemokraternas valresultat låg över 40 procent i nära sex årtionden, noga räknat i alla val fram till 1991, då Ingvar Carlsson fick nöja sig med 37,7 procent. Han tog dock revansch 1994 och erövrade 45,3 procent av rösterna. Göran Persson kom aldrig över 40 procent (även om han var nära 2002 med 39,9 procent), men han lyckades ändå upprätthålla bilden av att socialdemokraterna styrde Sverige i ensamt majestät. Socialdemokraternas 80-åriga dominans av svensk politik påverkade både vårt samhälle och de borgerliga partierna på ett genomgripande sätt.
Socialdemokraterna hade under årtionden problemformuleringsprivilegiet i samhällsdebatten, dvs bestämde vad som var en fråga som var värd att diskutera. De borgerliga partierna benämndes in på 1990-talet ofta de ”icke-socialistiska partierna”, dvs de definierades inte som bärare av något eget idéarv, utan reducerades till socialdemokratins antites.
Socialdemokraternas långa maktinnehav gjorde att gränserna mellan partiet och staten blev suddiga. Jag minns nyhetsbevakningen från en socialdemokratisk partikongress på 1980-talet. Ett förslag om lagstadgad söndagsstängning av butiker debatterades, men fick till slut nej av kongressen. En radiojournalist rapporterade: ”Förslaget föll, så butikerna får ha öppet på söndagarna även i fortsättningen” – som om beslut på S-kongressen automatiskt skulle ha blivit lag.
De borgerliga regeringarna på 1970-talet och regeringen Bildt 1991-1994 förmådde inte riktigt komma ifrån bilden av att socialdemokratiska regeringar är normalläget i Sverige, medan borgerliga regeringar är ovidkommande parenteser i väntan på att normalläget ska återkomma.

Dominansen bröts
Den 19 september 2010 bröts dock slutgiltigt socialdemokratins långa dominans av svensk politik. När rösterna räknats stod det klart att Sverige nu har två jämnstora partier med omkring 30 procent vardera i väljarstöd. Det påverkar både allmänhetens bild av det en gång statsbärande partiet och – tror jag – socialdemokraternas självbild. Det finns inte längre ett enda parti som kan göra anspråk på att vara det naturliga regeringspartiet och vars utgångspunkter alltid är den självklara startpunkten för varje diskussion. S är ett parti bland andra partier.
Socialdemokratins försvagade grepp om samhälle och politik är en gradvis process, som pågått under ett antal år, men när det nu bekräftats genom resultatet i 2010 års val är det otvetydigt en historisk händelse med stor sprängkraft. Om Mona Sahlin inte leder Socialdemokraterna i valet 2014 – eller om hon leder partiet och förlorar igen – blir hon den första socialdemokratiska partiordförande sedan Claes Emil Tholin (ordförande 1896-1907) som aldrig når statsministerposten.

Bra för demokratin
Det är väldigt bra för den svenska demokratin och för debatten att det inte längre finns ett parti som dominerar det politiska livet och statsapparaten på det sätt Socialdemokraterna en gång gjorde. Det blir högre i tak och luften blir lättare att andas om inte ett parti ensamt sätter dagordningen för samhällsdebatten och ramarna för vad som är politiskt korrekt att tycka.
Att S inte längre har problemformuleringsprivilegiet blev tydligt redan under valrörelsen 2010. Det var Alliansens frågor om jobb och företagsamhet som dominerade valdebatten, medan S inte lyckades få fart på någon vidare debatt omkring exempelvis a-kasseersättningen.
Det slutgiltiga avskedet till den 80-åriga enpartistaten är det viktigaste utfallet av 2010 års val – oavsett hur det parlamentariska läget utvecklar sig.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s