Ned med Jantelagen!

”Du ska inte tro att du är något!”

Så lyder som bekant Jantelagens första bud. Jag och några riksdagskollegor har undertecknat en motion som går ut på att man ska bekämpa Jantelagen och verka för Gnosjöanda i stället. Det har givit upphov till en hel del kommentarer i media – några till försvar för Jantelagen!

Begreppet Jantelagen introducerades av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose, som formulerade tio budord som stämde in på mentaliteten i den småstad där han växte upp. Samtliga går ut på att det är fel att sticka ut, att vara kreativ, att tro på sig själv och att lämna sin ursprungliga position och göra något mer av sitt liv.

Det sägs ibland att Jantelagen ger uttryck för en typisk svensk mentalitet, men Sandemose växte upp i Danmark och hade norskt påbrå, så jag tror snarare att det handlar om attityder som kännetecknar kretsar och samhällen som präglas av stagnation och ”lågt i tak” och sådana kan man nog hitta på många platser i världen. Det hindrar inte att jag tror att Jantelagen tillämpas flitigt i vårt land. De flesta har nog någon gång hört reaktioner om sig själv eller om andra på temat ”Vem tror han att han är?”.

En situation som jag hört lärare berätta om är att flitiga och ambitiösa elever, inte sällan flickor, är rädda för att framstå som för duktiga och därför är tysta på lektionerna och lämnar in t ex skriftliga uppgifter i smyg. Det är trendigt i vissa ungdomsgrupper att strunta i skolan och den som utmärker sig genom att vara duktig riskerar att bli trakasserad för det. Det är Jantelagen i modern tappning: ”Du ska inte tro att du är något – bara för att du är duktig i skolan!” Jantelagen blir därmed en samlande etikett på all den inskränkta missunnsamhet som hindrar människor från att få utlopp för sin kreativitet och förverkliga sina livsdrömmar. Att människors livsprojekt motarbetas skadar inte enbart den enskilde – det är negativt för hela samhället. Sverige måste vara ett nyskapande och innovativt land, där vi förmår ta vara på människors bästa egenskaper, för att vi ska kunna hävda oss i den globala konkurrensen och därmed långsiktigt säkra vårt välstånd.
Huvudarkitekten bakom motionen är kollegan på östgötabänken Finn Bengtsson (M), men vi andra tre undertecknare står självklart också bakom texten.

Lätt provokativt
Har då mediadebatten om motionen handlat om hur vi ska motarbeta insnöat småstadstänkande och bli mer toleranta mot människor som tänker utanför ramarna? Nej, i stället har motionen fått kritik, främst av två slag. En del har kritiserat formalia, andra har försvarat Jantelagen.

Vad gäller formalia har några menat att det är fånigt att motionera om att bekämpa Jantelagen, eftersom det inte går att göra med lagstiftning. Riksdagsmotioners främsta syfte är dock att sätta igång en debatt. Det gäller den här motionen och snart sagt alla andra motioner. Motioner innehåller nästan aldrig skarpa lagstiftningsförslag, som kan träda i kraft om riksdagen röstar ja. I stället går yrkandena vanligen ut på att uppdra åt regeringen att arbeta vidare i motionens anda och återkomma till riksdagen med lagförslag. Genom motionen ville vi på ett lätt provokativt sätt väcka debatt kring ett samhällsproblem.

Typiska offret
Forminvändningarna är därmed inte så problematiska. Då är det värre att det finns vänsterdebattörer som ryckt ut till Jantelagens försvar. På Aftonbladets kultursida skriver Martin Aagård:

”Men mest älskar jag Jantelagen för att den handlar om en outbildad massa som kräver respekt i punktform. En pöbel som inte låter någon sätta sig på dem, som inte låter sig provoceras och som alltid skrattar åt den som lyckas på deras bekostnad.”

Han ser alltså Jantelagen som ett försvar mot överheten. Det är underklassen som säger till de rika och mäktiga: ”Ni ska inte tro att ni är något. Ni ska inte segla iväg på vår bekostnad.” Med den utgångspunkten blir alla klagomål på Jantelagen någon sorts överklassgnäll, som riktar sig mot att arbetarna har mage att klaga på miljonärernas slösaktiga livsstil.

Tänk, så olika perspektiv man kan ha. Javisst, det kan definitivt finnas situationer när det är motiverat att med harm i rösten säga: ”Du ska inte tro att du är något!” Arroganta översittartyper med eller utan pengar på banken förtjänar att sättas på plats och bli utskrattade. Men det är inte i det sammanhanget vi brukar tala om Jantelagen. För mig är sinnebilden av Jantelagens offer i stället den unga arbetardottern som bor i ett industrisamhälle och som vill läsa vidare på universitet, men som möts av kompakt oförståelse i en omgivning där utbildning inte står högt i kurs. Hon vill något mer med sitt liv, men i stället för uppmuntran får hon gliringar, vilket kanske gör att hon inte vågar ta steget. Ett annat offer kan vara entreprenören med nya idéer, som vill bli företagare på en ort med svaga företagartraditioner. Också han möts av oförståelse och hån i stället för applåder och uppmuntran. I båda dessa fall skadas både den enskilde och samhället av andra människors inskränkthet.

Ska vi värna Jantelagen för att kunna sätta dryga miljonärer på plats eller ska vi slopa Jantelagen och släppa loss arbetardottern, entreprenören och alla andra kreativa människor som inte vill bli vid sin läst? För mig är svaret enkelt.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s