Mer om det nya borgerliga uppdraget

I ett tidigare inlägg tog jag fasta på uppmaningen från Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder att vara med och diskutera ”Det nya borgerliga uppdraget”. Han kommenterar mitt inlägg på sin ledarsida och det finns skäl att reflektera kring det han skriver.

Mina poänger var i huvudsak två:

  1. Man ska inte ha en alltför dyster bild av borgerlighetens ideologiska välbefinnande, med tanke på att borgerligheten de senaste 30 åren har vunnit nästan alla viktiga strider (om ekonomisk politik, utrikespolitik, rättspolitik, utbildningspolitik m m).
  2. Det finns självklart områden där borgerligheten behöver vinna bredare stöd för sin samhällssyn. Under rubriken ”Stora framgångar och stora utmaningar” håller P J Anders Linder med mig om att man inte får bortse från hur lyckosam borgerligheten redan varit. Det gläder mig, för jag tycker ibland att det i den borgerliga idédebatten finns ett starkt drag av självspäkning, där man mest klagar på Anders Borgs budgetdisciplin och på att det tänks för lite nytt, utan att se allt som förändrats till det bättre i Sverige under de senaste decennierna.

Samtidigt lyfter P J Anders Linder fram områden där han anser att det finns uppgifter för borgerlig politik. Han betonar särskilt närings- och innovationspolitiken, men nämner också att skolresultaten och rättssäkerheten brister, att brottsligheten är en plåga, att integriteten trängts tillbaka och att alldeles för få har egna förmögenheter. Han framhåller även att det idéburna arbetet måste fortsätta, för att Sverige inte ska börja gå i fel riktning igen.

Idédebatten viktig
Jag håller givetvis med honom om att idédebatten är viktig – det räcker inte att göra kloka och bra saker, man måste också kunna förklara för medborgarna varför man gör det och då ha en förklaring som dels är förankrad i en tydlig värdegrund, dels ingår i en trovärdig berättelse om det samhälle vi ser i dag och konturerna av det samhälle vi ser framför oss. Däremot tror jag att valet av de frågor som borgerligheten ska fokusera på behöver analyseras ytterligare.
Ett sätt på vilket man kan närma sig frågan om borgerlighetens uppdrag år 2010 är att fundera över var frontlinjerna i samhällsdebatten går idag. Vilka kommandohöjder kontrollerar borgerligheten och vilka är fortfarande i vänsterns besittning? Ett sätt att få reda på det är att fråga väljarna vilket förtroende de har för de olika partierna på olika politiska områden.

Borgerligheten leder om ekonomi och jobb
I sådana mätningar visar det sig att Moderaterna leder stort över Socialdemokraterna när det gäller Sveriges ekonomi, statsfinanserna, jobben och brottsbekämpningen. Också vad avser skolpolitiken ligger borgerligheten före, tack vare att väljarna har stort förtroende för Folkpartiet i den frågan. När det däremot gäller andra delar av välfärden, t ex sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg, har Socialdemokraterna ett övertag.
Borgerligheten har erövrat strategiska kommandohöjder som ekonomi, statsfinanser och jobb och väljarnas betyg innebär ett gillande av det finanspolitiska ramverk som infördes på 1990-talet och som syftar till låg inflation och ordning på statsfinanserna – klassiska mål för en ansvarstagande borgerlighet.
Däremot är det uppenbart att väljarna fortfarande upplever att Socialdemokraterna är lite snällare än borgerligheten och är bättre på att bry sig om de svaga i samhället – välfärdsfrågorna är fortfarande S:s hemmaplan. Om borgerligheten vid slutet av dagen vann striderna om ekonomisk politik, utrikespolitik, brottsbekämpning och skolpolitik så vann Socialdemokraterna striden om den generella välfärdspolitiken. Borgerligheten hade från tid till annan under 1900-talet invändningar mot framväxten av välfärdsstaten eller det storskaliga och centraliserade sätt på vilket reformerna genomfördes och varnade för kollektivism och höga skatter. Den striden är nu förbi. Borgerligheten accepterar den välfärdsmodell som finns, men försöker på olika sätt få den att fungera bättre. Då kan man förstå om väljarna på just detta område föredrar originalet framför kopian.

Välfärdssamhällets utveckling
Här finns en stor utmaning för svensk borgerlighet att formulera en vision om välfärdssamhällets utveckling, en vision som känns attraktiv och trovärdig för väljarna. Som jag ser det kan en sådan vision sammanfattas i två enkla ord: se människan.
Se den hårt arbetande patienten som behandlas som mindre vetande av en byråkratisk vårdapparat, se åldringen som hela sitt liv varit en stor individualist och nu förväntas äta lunch med tio främlingar på vårdboendet, se det tysta barnet som inte passar in i förskolans stojiga miljö.
Borgerlighetens uppdrag är att alltid börja med den enskilda människans situation, medan socialdemokratin alltid har värnat de stora systemen, likformiga för att alla förväntas vara lika. Om vi kan göra trovärdigt att vi värnar den enskildes möjligheter att utforma sina välfärdstjänster efter sina behov och önskemål, samtidigt som vi slår vakt om hög kvalitet i alla de skattefinansierade välfärdsverksamheterna, tror jag att det kan finnas en klangbotten för en sådan linje. Medborgarna är måna om den generella välfärdspolitiken, men kommer, tror jag, att ställa allt högre krav på att välfärdstjänsterna levereras snabbt och då uppfyller just den enskildes individuella behov. Dagens vuxengeneration är van att ställa krav och att vara aktiva konsumenter. Det kommer att bli allt färre som nöjer sig med välfärdstjänster som tillhandahålls efter lång väntan och i en utformning som ska passa alla – ungefär som den slev ljummen lapskojs alla fick i skolbespisningen när jag växte upp.

P J Anders Linders exempel på utvecklingsområden, liksom många av de förslag han fått in från sin läsekrets, rör klassiska, borgerliga frågor som företagande och rättstrygghet. Det är självklart centrala ämnen, men jag tror att borgerligheten måste ägna väl så stor uppmärksamhet åt välfärden. Ett stärkt förtroende för borgerligheten i välfärdsfrågorna är gott i sig eftersom det innebär ökat stöd för en välfärdspolitik som ser människan, men det ökar också förutsättningarna för valseger 2014.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mer om det nya borgerliga uppdraget

  1. Stanley Rehn skriver:

    Tack Andreas!
    Borgligheten, och inte bara den, behöver en idé debatt. Var finns idéerna om var Sverige ska vara om 1 år, 5 år , 10 år osv. Nu ska inte dessa idéer läggas fast som planer, det är definitivet inte borgligt men visioner om framtiden behövs!

    Sedan håller jag helt med dig, se människan!

    Får en enskilda männsika rätt möjlighet att utvecklas utvecklas hon. Det besvärliga för staten är att hon inte alltid kommer att utvecklas som staten vill, men för ett häslosamt samhälle måste den enskilda människan ha möjligheten att göra som hon vill. Tänk om alla i Sverige har inställningen att ”only the sky is the limit” vilket intressant samhälle vi skulle få.

  2. Andreas Norlén skriver:

    Hej Stanley!
    Roligt att höra ifrån dig – det var länge sedan! Hoppas allt är bra!
    Det är klokt det du skriver, det är viktigt att se möjligheterna – och att staten och kommunerna ser som en central uppgift att ge var och en möjlighet att forma sitt liv efter eget huvud, så långt det är möjligt. Det måste finnas utrymme att förverkliga drömmar och tänka nytt och annorlunda – bara så kan den enskilde och hela samhället utvecklas.

  3. Ping: Är det fel att vinna val? | Andreas Norlén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s