Ansvarslöst av fyrpartioppositionen

Den samlade oppositionen – S, SD, MP och V – har nyss på ett oansvarigt sätt valt att försvåra Regeringskansliets arbete. De fyra oppositionspartierna har röstat igenom en varaktig besparing på Regeringskansliet på 300 miljoner per år, utöver den neddragning av anslaget som regeringen själv föreslog inför 2011. Detta är anmärkningsvärt på flera sätt.
Det är uppenbart att det för de rödgröna handlar om två saker.
1. Att försvaga regeringen och därigenom göra det svårare för Alliansen att genomföra den politik som fick starkt stöd i höstens val. När de inte kunde vinna vid valurnorna försöker de strypa regeringens möjligheter att arbeta.
2. Att ge regeringen ett tjuvnyp för att därigenom visa för regeringen och svenska folket att regeringen inte har majoritet i riksdagen.
För Sverigedemokraterna handlar detta om en sak: att tvinga regeringen att börja förhandla med och söka stöd hos SD.
Det kommer inte att samlas upprörda demonstranter på gator och torg i protest mot nedskärningar i Regeringskansliet. Det är tvärtom lätt att bli populär genom att spara på ”byråkrati” och det har redan hörts populistiska kommentarer på det temat. Den politiska risken med dagens agerande för oppositionens fyra partier kan därför i förstone tyckas liten. Samtidigt tror jag att en stor del av svenska folket ser vad dagens beslut faktiskt handlar om och vad det får för reella effekter, så jag tror inte oppositionen ska känna sig alltför trygg, i synnerhet inte Socialdemokraterna.
Den tydligaste vinnaren – egentligen den ende vinnaren – idag heter Jimmy Åkesson. När jag kom ut från kammaren efter voteringen stod han omsvärmad av journalister och kommenterade att Sverigedemokraterna hade röstat ned regeringen. S, V och MP gav honom den platsen i rampljuset, men de får inte sola sig särskilt mycket i den mediala glansen själva.
Låt oss också titta på fakta. Regeringskansliet, som främst består av de olika departementen, Statsrådsberedningen (statsministerns kansli) och utlandsmyndigheterna (ambassader och konsulat) har en bit över 4 000 anställda. Av dem är 197 politiska tjänstemän, vilket är färre än för några år sedan. Över 95 procent är således opolitiska tjänstemän – jurister, ekonomer, administratörer, säkerhetspersonal osv. Antalet anställda är nu lägre än det varit någon gång sedan 2002. Däremot har anslaget ökat. Det beror främst på det som kallas pris- och löneomräkning, dvs den kompensation för stigande löner och priser som alla statliga myndigheter får. Dessutom har vissa nya delar tillkommit i verksamheten. De viktigaste är att krisberedskapen har förstärkts för att den oreda som präglade hanteringen av tsunamikatastrofen aldrig ska upprepas, biståndshanteringen har förstärkts, säkerheten har förstärkts och två nya ambassader har öppnats i Afghanistans huvudstad Kabul och Iraks huvudstad Bagdad där säkerhetskostnaderna är höga.
De rödgröna pekar på att Regeringskansliet har ett så kallat anslagssparande och hävdar att det visar att Regeringskansliet får för mycket pengar. Om en myndighet har ett anslagssparande innebär det att myndigheten inte gjorde av med alla medel som anslagits under det budgetår då de anslogs. Det kan antingen bero på att verksamheten faktiskt kostade mindre än beräknat eller på att viss verksamhet av något skäl behövde skjutas till nästa år – om en ombyggnation inte hinner bli färdig under det budgetår då myndigheten fått pengar för den, behöver visst anslagssparande göras så att resten av ombyggnationen kan betalas året därpå. En viss buffert för oförutsedda kostnader kan också behövas. Det de rödgröna inte säger är att anslagssparande är ett ordinärt inslag i de flesta myndigheters verksamhet. Riksdagsförvaltningen har ett anslagssparande på 56 miljoner kronor, Riksdagens ombudsmän, JO, har ett anslagssparande, Sametinget har ett anslagssparande osv. Dessa myndigheters anslagssparande anförs inte av oppositionen som ett argument för att deras anslag ska skäras ner. Det om något visar att hänvisningen till anslagssparande bara är hyckleri och att saken egentligen handlar om helt andra saker.
I förhandlingar med S och MP erbjöd Alliansen en minskning av anslaget med 300 miljoner år 2011. S och MP sade nej och krävde en varaktig besparing, en så kallad ramsänkning, på 300 miljoner. Under mandatperioden blir det 1,2 miljarder. Det kommer att märkas. Exakt hur kan bara Regeringskansliet ge besked om. Troligen blir det både nedläggning av flera ambassader och uppsägningar på Regeringskansliet i Stockholm. Alliansen styr Sverige på ett ansvarsfullt sätt. Oplanerade nedskärningar, beställda av oppositionen, är inte ansvarsfulla. När uppsägningarna och nedläggningarna kommer, minns vem som bär ansvaret. Ledningen av Sverige är för viktig för att utnyttjas till att ge tjuvnyp åt politiska motståndare.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s