Hur vet man vad som är rätt och fel?

Vad är rätt och vad är fel, gott och ont – och hur tar man reda på om något är rätt eller fel, gott eller ont? Det är en grundläggande fråga som var och en av oss ställs inför ganska ofta – i det privata livet, i yrkeslivet, i den politiska debatten och i andra sammanhang. Redan när vi väljer metod för att avgöra vad som är gott respektive ont gör vi ett viktigt ställningstagande.
Jag skrev för några veckor sedan om Nya moderaternas ideologi och berörde då kortfattat frågan om hur man rättfärdigar politiska ställningstaganden. Eftersom frågeställningen är spännande vill jag här utveckla resonemanget.
När jag här talar om ”rätt” och ”fel” syftar jag på vår inställning till värderande (normativa) frågor som förekommer i den etiska och politiska debatten, t ex ”Ska vi handla med diktaturen Kina?”, ”Är det rättvist att sänka inkomstskatten för dem som jobbar?” eller ”Ska vi utöka möjligheterna till hemlig telefonavlyssning?”. Jag syftar inte på vad som är rätt och fel när det gäller frågor om hur den fysiska verkligheten är beskaffad (empiriska frågor), t ex ”Hur mycket väger en genomsnittlig elefant?”, ”Hur botar man lunginflammation?” eller ”Hur fungerar en masugn?”.

Effekter eller inneboende värde?
När ska ta reda på om en handling, t ex ett politiskt beslut, är rätt eller fel har man två huvudspår att välja mellan: handlingens effekter eller handlingens inneboende värde. Den som fokuserar på effekterna står för någon form av konsekvensetik, medan den som beaktar handlingens inneboende värde står för någon form av deontologisk etik, t ex dygdetik eller pliktetik. (Den här handlingen är rätt, därför att det är din plikt att utföra den eller därför att en dygdig människa agerar på det sättet.) Den här uppdelningen mellan konsekvensetik och deontologisk etik har ingen självklar koppling till vilken politisk ideologi man företräder (t ex konservatism, liberalism eller socialism), men det finns kopplingar mellan valet av etisk metod och politiska utgångspunkter.
Om man säger att det är rätt att sänka skatten mer för löntagare än för pensionärer, med motiveringen att sänkt skatt på arbetsinkomster gör att fler söker sig till arbetsmarknaden, vilket ger ökad ekonomisk tillväxt och därmed bättre underlag för bl a framtidens pensioner, så är det en konsekvensetisk argumentation, närmare bestämt ett nyttoetiskt resonemang. Politiken ska sträva efter att åstadkomma nytta, t ex i form av ekonomisk tillväxt. Det är effekten som avgör det politiska ställningstagandet.

Rättvisebegreppet
Om man invänder att löntagare och pensionärer ska ha samma skattenivå, därför att motsatsen är orättvis, så är det ett deontologiskt argument. Då kan man sägas ha utgångspunkten att politiska beslut ska innebära att alla ska behandlas lika och att avvikelser från detta är orättvisa och därmed orätta, vilket innebär att det är beslutens inneboende värde som räknas, inte deras effekter. Rättvisebegreppet har ingen omedelbar koppling till samhällsnyttan såsom t ex ekonomisk tillväxt.

Beakta båda
Jag tror inte man ska se konsekvensetik och deontologisk etik såsom varandra uteslutande storheter. Det är i många fall motiverat att beakta både en åtgärds effekter och dess inneboende värde. Man kan hävda att det är samhällsnyttigt att sänka skatten för löntagare mer än för pensionärer, men också att det är rättvist eftersom löntagare dels har kostnader som är förknippade med arbetet, dels ofta har en större försörjningsbörda än pensionärer (främst hemmavarande barn). I många fall blir en politisk ståndpunkt bättre underbyggd om den kan rättfärdigas utifrån båda utgångspunkterna.
Däremot menar jag att det är viktigt att vara medveten om hur man rättfärdigar sina åsikter, dvs att man inser skillnaden mellan metoderna och förstår hur man själv resonerar.
Den kloke debattören förstår att det i vissa sammanhang är mest effektfullt att belysa ett förslags konsekvenser, medan det i andra situationer är mest vinnande att utgå från förslagets inneboende värde. I debatten om pensionsbeskattningen försökte Alliansen bemöta rättviseargument som hade hög etisk sprängkraft med nyttoargument om ekonomisk tillväxt och det var inte fullt ut slagkraftigt. Rättviseargument bemöts ofta effektivast med andra argument av samma karaktär.

Potentiellt farligare
En annan aspekt är att nyttoargumentationen är potentiellt farligare än de deontologiska argumenten om t ex vad en pliktkännande eller dygdig person bör göra. Det beror på att om man drar ut nyttoetiken till dess yttersta konsekvens, så landar man i ståndpunkten ”Det är resultatet som räknas”. Om man uppnår ett bra slutresultat, t ex hög ekonomisk tillväxt eller att maffian utrotas, så spelar det ingen roll vilka offer man måste göra på vägen i form av att driva människor från hus och hem för att kunna bygga fabriker och motorvägar på deras mark eller i form av rättsövergrepp gentemot människor som utpekats som maffiamedlemmar utan att vara det. Denna nyttans yttersta konsekvens ser vi i totalitära samhällen som Sovjetunionen eller Kina, där handlingars inneboende värde (t ex att det är fel att kränka äganderätten eller människors frihet) inte betyder något och samhällsnyttan betyder allt.
Den svenska politiska debatten domineras, anser jag, väl mycket av nyttoresonemang, vilket gör att man dels kan få svagare stöd för politiska förslag än de förtjänar (därför att man tappar bort att vädja till människors uppfattning om t ex plikt eller dygd), dels riskerar att tappa bort viktiga etiska perspektiv och därmed fattar beslut som kan ifrågasättas ur ett deontologiskt perspektiv. Detta finns det anledning att återkomma till.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s