Ingen konflikt mellan RF och EU-rätten

Svar till Olle Ljungbeck i Arbetarbladet

Ingen konflikt mellan RF och EU-rätten

Olle Ljungbeck tar vår artikel om förändringarna i regeringsformen som utgångspunkt för en EU-kritisk artikel.

Ljungbeck påstår att Lissabonfördraget är överordnat svensk grundlag. Det är sant att EU-rätten har företräde framför svensk rätt, om de kommer i konflikt med varandra. Det är nödvändigt för att EU-samarbetet ska fungera. Om medlemsländerna först kommer överens om t ex gemensamma minimiregler rörande vilka rättigheter man som EU-medborgare har om man ställs inför en domstol i en annan medlemsstat (rätt till tolk m m), så måste dessa gemensamma regler ha företräde framför nationell lagstiftning om den ger sämre rättigheter.

När det gäller relationen mellan EU-rätten och regeringsformen (RF) måste man dock ha klart för sig att RF innehåller bestämmelser om hur staten Sverige styrs (statschef, riksdag, regering, domstolar, förvaltningsmyndigheter etc) samt om fri- och rättigheter som medborgarna tillförsäkras i förhållande till staten (mötesfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet etc). EU lägger sig varken i hur Sverige styrs eller förhållandet mellan staten och medborgarna. Alltså är det svårt att se hur det ska kunna bli en konflikt mellan RF och EU-rätten.

Dessutom ger EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna EU-medborgarna en rad medborgerliga och andra rättigheter i förhållande till EU och dess institutioner. EU som organisation är också på väg att anslutas till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Svenska medborgare är alltså gentemot EU tillförsäkrade fri- och rättigheter på samma sätt som RF tillförsäkrar medborgarna fri- och rättigheter gentemot svenska staten.

Den främsta uttolkaren av EU-rättens innebörd är EU-domstolen, som består av högt kvalificerade jurister från medlemsstaterna. Det är helt fel när Ljungbeck påstår att Sverige inte är en rättsstat för att en internationell domstol kan utfärda domar som är bindande för Sverige. Sverige erkänner t ex även domar från FN:s internationella domstol i Haag.

Ljungbeck hävdar att en regering inte kan föra en politik som ”strider mot Lissabonfördraget och EU”. Idén med EU är att alla medlemsstater har nytta av att samarbeta i frågor, där gemensamma lösningar är bättre än att varje land gör på sitt eget sätt. Det kan handla om informationsutbyte mellan polisen i olika länder, om åtaganden om minskade utsläpp för miljöns skull eller om regler för handeln mellan medlemsstaterna. Ibland blir inte besluten exakt som Sveriges regering har föreslagit i förhandlingarna, men ska man samarbeta med 26 andra länder får man ge och ta. Allt EU gör är inte perfekt, men i nästan alla fall är det enklare och bättre med en skaplig gemensam regel än 27 olika bestämmelser. Där Ljungbeck ser ett monster ser vi en organisation som 27 länder använder för stegvisa reformer som gör Europa bättre.

ANDREAS NORLÉN

Riksdagsledamot (M), konstitutionsutskottet

TOMAS TOBÉ

Ordförande (M) i riksdagens arbetsmarknadsutskott

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ingen konflikt mellan RF och EU-rätten

  1. filiphenriksen skriver:

    Intressant artikel Ljungbeck skrivit. Råder det inte en blandad diskussion kring om EU-rätten är överordnad svensk rätt bland juristkåren? Jag läster EU-rätt nu men har inte kommit till det seminarium som behandlar just den frågan.

    Jag tycker dock att det är högst anmärkningsvärt att Ljungbeck påstår att våra grundlagar inte längre är grundlagar, att Sverige inte är en demokrati samt att Ljungbeck menar att tack vare EU-rättens dignitet är Sverige inte en rättsstat. Hans argument är att vi är med i EU? Vet ens Ljungbeck vad som krävs för att anta en lagstiftningsakt? Har Ljungbeck koll på subsideritets- och propotionalitetsprincipen som råder inom EU och som skall beaktas när förslag till en ny lag läggs? Ljungbecks argument är alldeles för långtgående för att ens anse som rimligt.

    Jag kan dock erkänna att jag är skeptisk till EU-samarbetet i mellan åt. De exempel som kanske upprört svenska folket mest är IPRED-direktivet och datalagringsdirektivet. Jag anser ändå att när Rådet sammanträder bör dess rådsmedlemmar beakta folksuveränitetsprincipen i större utsträckning. Såväl IPRED-direktivet och datalagringsdirektivet är två direktiv som saknar folklig föränkring i Sverige.

    • Andreas Norlén skriver:

      Tack för dina intressanta reflektioner.

      Att EU-rätten är överordnad nationell lag är nog alla överens om. Man får i princip inte ha lagstiftning som strider mot ett direktiv eller en förordning, eftersom det skulle undergräva EU-rättens genomslag på det sätt som vi ger exempel på i vårt debattinlägg.

      När det gäller om EU-rätten är överordnad Sveriges grundlagar håller jag däremot med om att det råder i viss mån delade meningar. Den frågan är ganska komplicerad. Utgångspunkten är dock att även nationella grundlagar ska vara förenliga med EU-rätten. Sverige måste exempelvis i alla förhandlingar om nya rättsakter bevaka att det inte stiftas ”EU-lagar” som kommer i konflikt med vissa regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som är ganska speciella för Sverige, bl a ensamansvaret. Då garderar regeringen redan i förhandlingarna genom att se till att EU-lagstiftningen inte kommer att kollidera med TF och YGL.

      Tack igen,

      Andreas Norlén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s