Kate och Daniel är bra för monarkin

För ett halvt dygn sedan fick den kungliga familjen i Storbritannien en ny medlem, när prins William – äldste son till tronföljaren, prins Charles – äktade sin Kate Middleton. Lika lite som Sveriges nya prins Daniel är hon sprungen ur huvudstadens societetskretsar, utan kommer från en hårt arbetande medelklassfamilj på en mindre ort. Vad innebär det för monarkins framtid? Har monarkin alls någon framtid, eller är monarkin och demokratin i längden oförenliga?
Kronprinsessan Victoria följde säkert sitt hjärta, men även för monarkin och för Sverige är Daniel Westling ett betydligt bättre val än någon ur Stockholms societet hade varit. På samma sätt är jag säker på att den brittiska monarkin kommer att stärkas av att prins William inte förde någon ur Londons överklass längs altargången i Westminster Abbey, utan att hans hustru är Kate Middleton från byn Bucklebury med 2 000 invånare.
En rejäl bit av det brittiska – och det svenska – samhället bärs upp av män och kvinnor med liknande bakgrund som hon och hennes familj. Kate Middletons mor har varit flygvärdinna, men driver nu tillsammans med sin man ett postorderföretag, där även Kate arbetar sedan hon avlagt sin universitetsexamen. Daniel Westling har också rötterna i ett mindre samhälle på landsbygden och blev företagare för att genom hårt arbete bygga sin framtid. Kate och Daniel är ”self-made persons” med förankring i den del av landet som ligger utanför huvudstadens gränser. De är betydligt mera representativa för England respektive Sverige än vad adeln och näringslivseliten är.
Monarkin i både England och Sverige har stått stark under århundraden genom att kombinera det kungliga och det folkliga. Tidigare i historien var det kungen och de ofrälse som bromsade adelns maktanspråk, nu kan monarken spela en samlande roll genom att se och lyfta fram hela landet och hela folket.
Republikanerna brukar påstå att det är odemokratiskt att statschefsämbetet går i arv. Om statschefen ska ha en ledande politisk roll som i t ex USA måste vederbörande av demokratiska skäl utses av folket regelbundet, så att den förda politiken har folkets stöd. Om statschefen enbart ska vara en person som binder samman nationen och representerar staten, på det sätt som Sveriges och Storbritanniens monarker gör, är det annorlunda. Monarken regerar inte med Guds nåde, utan med stöd av folkets förtroende. Om det förtroendet försvinner kan folket avsätta monarken eller avskaffa monarkin, men det finns inget egenvärde i att regelbundet ompröva vem som ska vara ceremoniell statschef.
I många länder, t ex Tyskland, har man en ceremoniell president som utses genom en politisk valprocedur. En sådan politiker, som vanligen har hälften av medborgarna som ideologiska motståndare, kan aldrig samla hela nationen på samma sätt som en monark som ärver sitt ämbete. Kronprinsessan Victoria och prins William har inga politiska ovänner, utan förbereder sig för att kunna samla hela landet och hela folket och att vara den främsta företrädaren för Sverige respektive Storbritannien. Med prins Daniel och prinsessan Kate till hjälp får de än bättre förutsättningar att fylla de uppgifterna. Därmed blir det också än mer osannolikt att ett republikanskt statsskick någonsin ersätter den tusenåriga monarkin i dessa båda länder.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s