Vad röstar vi om?

Fredagen den 1 juli samlades riksdagen till ett extra sammanträde för att ta ställning till ett utskottsinitiativ som innehåller ett förslag till tillkännagivande till regeringen. Men vad är ett utskottsinitiativ och ett tillkännagivande? Vad är det egentligen vi sitter och röstar om i riksdagen?

Ämnet för utskottsinitiativet är sjukförsäkringsreformen och sakligt sett är det ett illa underbyggt förslag från de fyra oppositionspartierna, men jag tänkte nu inte diskutera sakinnehållet utan formerna för riksdagens beslutsfattande.

Propositioner från regeringen
Regeringsformen, den av våra grundlagar som reglerar hur Sverige styrs, utgår ifrån att förslag till nya lagar och lagändringar i normalfallet ska komma från regeringen till riksdagen i form av propositioner. Förslag om hur statens pengar ska användas ska komma från regeringen till riksdagen en gång om året i den så kallade budgetpropositionen. Av regeringsformen framgår också att regeringens propositioner, innan de lämnas till riksdagen, ska beredas i Regeringskansliet, som är en myndighet som består av departementen och statsrådsberedningen, statsministerns kansli. I detta beredningskrav ingår att myndigheter, kommuner och andra berörda ska få lämna synpunkter (remissyttranden) på förslag som regeringen arbetar med.
Normalgången när en ny lag ska tas fram är att regeringen först tillsätter en utredning (som kan bestå av en eller flera personer, experter och/eller politiker) som får i uppgift att arbeta fram ett lagförslag och presentera ett gediget underlagsmaterial som motiverar förslagets utformning. Jag ingår för närvarande i Yttrandefrihetskommittén, som är en statlig utredning med uppdrag att lämna förslag till nya eller reviderade grundlagar på tryck- och yttrandefrihetens område.
När utredningen är färdig med sitt uppdrag lämnas betänkandet till regeringen som vanligen skickar förslagen på remiss till berörda myndigheter och andra. När remissvaren kommit in sammanställs de och därefter vidtar det aktuella departementets arbete med att behandla utredningens förslag och remissynpunkterna. Justitiedepartementet, som kommer att få Yttrandefrihetskommitténs förslag, har cirka 200 tjänstemän, varav flertalet är opolitiska. Om förslagen bedöms vara lämpliga och genomförbara blir resultatet en proposition, som regeringen beslutar överlämna till riksdagen.

Regeringen har resurserna
När propositionen kommer till riksdagen hänvisas den till ett utskott för beredning. Jag sitter i konstitutionsutskottet som bereder ärenden som rör grundlagarna, statsförvaltningen och en del annat. Varje utskott har ett kansli med ett tiotal opolitiska tjänstemän till sin hjälp. Tjänstemännen tar fram bakgrundsmaterial för att utskottets ledamöter ska kunna ta ställning till om regeringens förslag är bra eller inte. Utskottets betänkande med förslag till beslut skickas tillbaka till kammaren, där det blir debatt och sedan beslut.
Av den här beskrivningen framgår tydligt att regeringen har väsentligt större beredningsresurser än riksdagen har. Regeringen förfogar över utredningsväsendet och Regeringskansliets olika departement har sammantaget cirka 4 000 anställda (även om långt ifrån alla arbetar med lagförslag). Riksdagens utskott har tillsammans kanske 150 anställda och Riksdagens utredningstjänst, RUT, har några tiotal medarbetare. Den lagstiftande församlingen, riksdagen, är alltså beroende av att regeringen arbetar fram lagförslag.

Tillkännagivanden
Men om riksdagen tycker att regeringen arbetar för långsamt eller ogillar att regeringen inte lägger något lagförslag i en viss fråga, hur ska riksdagen då bära sig åt? Det är här tillkännagivandena kommer in i bilden. Riksdagen kan fatta ett beslut som ser ut till exempel så här: ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i betänkandet om behovet av lagstiftning om eftersupning”.
Det innebär att riksdagen uppmanar regeringen att arbeta fram lagstiftning om eftersupning och återkomma till riksdagen. (Eftersupning handlar om att någon som blivit stoppad i en nykterhetskontroll snabbt dricker alkohol, för att man inte ska kunna klarlägga om han var berusad även när han körde bilen.)
Regeringen är inte juridiskt förpliktigad att följa riksdagens uppmaning, men en gång om året ska regeringen i en skrivelse redovisa för riksdagen vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens tillkännagivanden.

Motioner och utskottsinitiativ
Förslag till tillkännagivanden kan hamna på riksdagens bord genom motioner från riksdagsledamöter eller utskottsinitiativ.
Riksdagsledamöterna väcker varje år flera tusen motioner och nästan alla yrkanden i motionerna innehåller förslag till tillkännagivanden. Riksdagsmotioner innehåller nästan aldrig ”skarpa lagförslag”. Motioner i vilka ämnen som helst får väckas under allmänna motionstiden, som pågår under ett par veckor varje höst. Därutöver får motioner väckas när regeringen lämnar en proposition, men då måste motionerna handla om samma ämne som propositionen.
Om ett eller flera partier vill väcka en fråga och det inte är allmän motionstid och regeringen inte har lämnat någon proposition om saken, så återstår bara att ta ett utskottsinitiativ. Det innebär att en majoritet av ledamöterna i det utskott som har ansvar för den aktuella typen av frågor beslutar att utskottet ska ta initiativ till exempelvis ett tillkännagivande till regeringen. Det är det som de rödgröna och sverigedemokraterna i socialförsäkringsutskottet nu har gjort. De nöjer sig inte med att regeringen har aviserat att förslag till förändringar i sjukförsäkringen kommer att finnas med i budgetpropositionen i höst, utan vill att riksdagen redan nu ska ge regeringen i uppdrag att lämna vissa förslag. När möjligheten att ta utskottsinitiativ infördes för alla utskott för 40 år sedan var tanken att möjligheten skulle användas med försiktighet och att enighet i utskottet skulle eftersträvas. Efter valet 2010 har oppositionen struntat i dessa grundtankar och klubbat igenom några initiativ med minsta möjliga marginal.
Under riksdagsåret har Alliansen förvisso förlorat några omröstningar, men i samtliga fall utom ett har det rört sig om tillkännagivanden till regeringen och de är alltså inte juridiskt bindande. Alla regeringens lagförslag har gått igenom och regeringens budget antogs så när som på en detalj. Min bedömning är att regeringen sitter säkert och har goda möjligheter att få igenom sin politik även i höst, medan oppositionen är splittrad.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s