Författningsdebatt i Umeå

Demokrati, monarki, parlamentarism och skydd för fri- och rättigheter – dessa fyra grundbultar i vårt statsskick var utgångspunkten för mitt huvudinlägg under en diskussion om den framtida författningspolitiken som hölls under Statsvetenskapliga förbundets årsmöte på Umeå universitet. Där träffade jag bland många andra Elin Wihlborg (bilden), statsvetare från Linköpings universitet och kollega med mig när jag var doktorand i juridik där. Min motpart i diskussionen om författningspolitik var riksdags- och KU-kollegan Helene Petersson (S) och moderator var statsvetaren Shirin Ahlbeck Öberg. Jag framhöll att det finns utrymme för ytterligare förbättringar av regeringsformen, även efter de viktiga steg som togs i och med de reformer som trädde i kraft den 1 januari 2011 och som utarbetades av Grundlagsutredningen under ledning av Per Unckel. Ett folkinitiativ på nationell nivå, inte som idag enbart på kommunal nivå, är en, åtgärder för ett större genomslag för personvalet en annan. Kan man utveckla den oberoende granskningen av den politiska maktutövningen vore det bra, om än viktiga förbättringar av Riksrevisionen redan beslutats.
Den största förändringen i författningsdebatten sedan 1974 års regeringsform kom till har skett när det gäller synen på medborgerliga fri- och rättigheter och behovet av att sätta gränser för regeringens och riksdagens makt för att skydda medborgarna. Sådana tankar var högst kontroversiella för 30-40 år sedan, men har idag fått starkt genomslag. På det sättet har den svenska författningsdebatten blivit mer normaleuropeisk. De viktigaste av de nya förändringarna i regeringsformen är att domstolarna får möjlighet att sätta lagar och förordningar åt sidan om de strider mot grundlagarna, även om felet inte är uppenbart, att domstolarna gjorts mer självständiga och att domarutnämningarna gjorts mer oberoende av den politiska makten. Kanske vore en författningsdomstol ett naturligt nästa steg i den utvecklingen. Sådana tankar möter hårt motstånd från socialdemokratiskt håll och lär därför inte bli verklighet i brådrasket, med tanke på att vi eftersträvar enighet när det gäller grundlagsförändringar. Å andra sidan är jag ganska nöjd med dagens ordning, när varje domstol är en slags författningsdomstol och kan låta bli att tillämpa lagar och förordningar i enskilda fall med hänvisning till grundlagarna.
I samband med diskussionen i Umeå skänkte jag en särskild tanke till Per Unckel, som begravdes i Storkyrkan i Stockholm samma dag. Om jag inte hade åtagit mig att åka till Umeå skulle jag ha varit på plats i Storkyrkan. Nu fick jag i stället fortsätta den författningsdebatt som Per Unckel var så engagerad i och gav så viktiga bidrag till.
Tack för inbjudan till diskussionen, professor Anders Lidström!

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s