Vi har gjort vår hemläxa

Grekland är i kris, Italiens framtid är osäker, Portugal, Irland och Spanien har stora problem. Hur kommer det sig att Sverige har klarat sig så mycket bättre genom de senaste månadernas turbulens än alla andra europeiska länder? Det är ingen tillfällighet. Vi har gjort vår hemläxa.

Under 1970- och 1980-talen bedrevs inte en sund ekonomisk politik i Sverige. Skatterna drevs upp till rekordnivåer, löneökningarna var väsentligt större än vår konkurrenskraft tålde, inflationen låg på höga nivåer (13,8 % år 1980, 10,5 % år 1990). Under slutet av 1980-talet var därtill fastighetsmarknaden kraftigt överhettad, vilket skapade en ”fastighetsbubbla” med kraftigt stigande marknadspriser. Till slut höll inte detta och svensk ekonomi gick in i väggen – 90-talskrisen var ett faktum. Socialdemokraterna vill i sin historieskrivning gärna skylla 90-talskrisen på Carl Bildts regering (1991 – 1994), men det var alltså två årtionden av obalanser som ledde till att Sverige tvingades genomgå ett stålbad. Tvärtom inleddes viktiga reformer och viktig budgetsanering under Carl Bildts tid som statsminister.

1990-talets reformer
Vad var det då för läxa som Sverige gjorde under 1990-talet?
• Det finanspolitiska ramverket infördes. Det reglerar bland annat hur statens budget ska beredas och beslutas och syftet var att skapa förtroende för det politiska systemets förmåga att hålla statsutgifterna under kontroll. Ett delsyfte var att göra det omöjligt för en tillfällig riksdagsmajoritet att besluta om enskilda utgiftsökningar på ett visst område, utan att utgifterna är finansierade. Ramverket innehåller flera beståndsdelar, bl a ett överskottsmål på en procent av BNP under en konjunkturcykel, ett utgiftstak för staten som beslutas tre år i förväg och en stram budgetprocess. Budgetprocessen innebär att ramarna för statens utgifter beslutas i ett och samma paket som innehåller ramarna för helheten och för de 20-talet olika utgiftsområdena. På så sätt säkerställer man att riksdagen genom ett enda beslut varje år lägger fast statens inkomster och utgifter.
• Riksbanken fick en självständig ställning gentemot regering och riksdag och fick ett tydligt huvuduppdrag: att hålla inflationen på en låg och stabil nivå, 2 procent.
• Pensionssystemet reformerades och kan därefter aldrig bli ett hot mot statsfinanserna. Pensionssystemet är självständigt från statsbudgeten och finansieras i huvudsak med den pensionsavgift som är en del av arbetsgivaravgifterna. Om inbetalningarna till systemet minskar, t ex till följd av stigande arbetslöshet, kommer så småningom pensionerna som utbetalas att minska, eftersom den så kallade bromsen slår till.
Dessa centrala reformer genomfördes i huvudsak i bred enighet mellan allianspartierna och Socialdemokraterna.

Reformer efter 2006
Till dessa viktiga strukturreformer ska läggas Alliansen arbetsmarknadsreformer som började genomföras efter valet 2006 (utan stöd av S). Alliansen hade identifierat det stora utanförskapet som stort samhällsproblem som hotade både statsfinanserna, tillväxten och välfärden. Väldigt många människor i arbetsför ålder arbetade inte. För att råda bot på detta har en rad strukturreformer genomförts för att fler ska söka sig ut på arbetsmarknaden, för att fler ska vilja anställa och för att fler ska vilja investera i Sverige.
• För att öka utbudet av arbetskraft har jobbskatteavdraget varit det centrala verktyget. Jobbskatteavdragets främsta syfte är att minska marginaleffekterna för den som går från bidrag till arbete eller ökar sin arbetstid. Marginaleffekten är den ”avbränning” man har på varje extra hundralapp man får i lön. För många människor med låga inkomster var 2006 marginaleffekter på över 50 procent vanliga, dvs man fick inte ens behålla hälften av en inkomstökning. Höga skatter och minskade inkomstprövade bidrag tog hand om resten. Det var inte svårt att hitta grupper med marginaleffekter på 80 eller rentav 100 procent, dvs de fick behålla mellan 20 och noll kronor av en extra hundralapp. Det här var självklart helt orimligt. Tack vare jobbskatteavdragen är marginaleffekterna mindre, vilket gör att fler kan påverka sin situation genom eget arbete, men marginaleffekterna är fortfarande för höga.
Sjukförsäkringsreformen har gjort att hälften så många är sjukskrivna som förr och sjukskrivningstiderna är i snitt hälften så långa som 2006. Det innebär att många får snabb hjälp att komma tillbaka i jobb mycket fortare än förut.
• För att fler ska vilja anställa har Alliansen genomfört en lång rad åtgärder för att göra det mer attraktivt att starta och driva företag och för att anställa. Vi har t ex genomfört sänkningar av arbetsgivaravgifterna, dels generellt för alla företag, dels extra mycket för företag som anställer bl a unga under 26 år och långtidsarbetslösa. Vi har också genomfört riktade skattelättnader i form av rot- och rutavdragen till branscher där hög beskattning tränger undan särskilt många vita jobb. I samma anda vill vi nu gå vidare genom att halvera momsen på restaurang- och cateringtjänster (”mat-rot”).
• För att fler ska vilja investera har vi bl a avskaffat förmögenhetsskatten, som ju egentligen var en skatt på sparande och ägande.
Dessa reformer har haft effekt. Forskning ger stöd för att hävda t ex att sysselsättningen ökar med närmare 90 000 personer tack vare jobbskatteavdragen. Det innebär att statskassan får skatteintäkter från 90 000 ytterligare personer, i stället för att behöva betala ut a-kassa och andra ersättningar. Under finanskrisen 2008-2009 fungerade jobbskatteavdragen också som efterfrågestimulans och bidrog till att hålla den privata konsumtionen uppe när exportindustrin hade stora problem. De spelade därmed den dubbla rollen av strukturreform och stimulansåtgärd, vilket var mycket lyckat.
Alla dessa reformer har genomförts på ett ansvarsfullt sätt och utan att den statsfinansiella stabiliteten har äventyrats. Alla har nu förtroende för Sveriges förmåga att hålla ekonomin under kontroll – Sverige är den trygga hamnen när det stormar i Europa. Men det är ingen slump – vi har gjort vår hemläxa.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s