Färre politiska utnämningar och mer jämställdhet med Alliansregeringen

Stadigt färre utnämningar av personer med politisk bakgrund, en jämn fördelning mellan kvinnor och män och en ny, öppnare rekryteringsprocess. Det är facit efter fem år med Alliansregeringens utnämningspolitik. Det konstaterade jag i en riksdagsdebatt för en stund sedan.

Utnämningsmakten är det regeringens rätt att utnämna högre statliga befattningshavare, i synnerhet rätten att tillsätta den högste chefen för de drygt 200 förvaltningsmyndigheter och affärsverk i Sverige som lyder direkt under regeringen samt cheferna för Sveriges utlandsmyndigheter, främst ambassader. Enligt regeringsformen 12 kap 5 § 2 st får man endast fästa avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet när man tillsätter en statlig tjänst. Man får med andra ord enbart beakta respektive kandidats förmåga att klara jobbet, inte till exempel om vederbörande är kvinna eller man, är moderat eller socialdemokrat eller har sina rötter i Sverige eller i något annat land.

Konstitutionsutskottet granskar regelbundet hur regeringen utövar utnämningsmakten, främst hur stor andel av de utnämnda myndighetscheferna som har politisk bakgrund och hur fördelningen mellan kvinnor och män har varit. Om en hög andel av de utnämnda har politisk bakgrund, och varit aktiva i ett och samma parti, skulle det kunna tyda på att regeringen tagit hänsyn till politiska åsikter och lojaliteter, vilket alltså inte är tillåtet. Om påfallande många av de utnämnda varit män skulle man kunna fundera på om regeringen tagit hänsyn till könstillhörighet, vilket inte heller är tillåtet.

Årets granskning är särskilt intressant, eftersom statistiken tar upp perioden 2001 – 2011, vilket innebär fem år med socialdemokratisk utnämningspolitik och fem år med Alliansens utnämningspolitik. Man kan notera två tydliga trender, när man jämför de fem socialdemokratiska åren med de fem Alliansåren. Antalet utnämnda myndighetschefer med politisk bakgrund har minskat kraftigt och antalet kvinnor som utnämnts har ökat kraftigt.

Från och med 2001 till och med regeringsskiftet 2006 utsåg den socialdemokratiska regeringen 182 chefer för myndigheter i Sverige. 49 av dem hade politisk bakgrund. Det motsvarar drygt var fjärde eller 27 procent. Alliansregeringen har till och med den 30 september 2011 utsett 177 myndighetschefer, varav 26 med politisk bakgrund, det vill säga knappt 15 procent och den andelen fortsätter att sjunka. För åren 2010 och 2011 var andelen under 10 procent. År 2010 hade 1 av 31 utnämnda myndighetschefer politisk bakgrund, dvs 3 procent.

Det kan sakligt sett vara positivt att ha politisk bakgrund när man ska leda en statlig myndighet. Samtidigt måste man konstatera, att om en påfallande hög andel av myndighetscheferna har varit heltidspolitiker, så ger det intrycket att regeringen i hög grad rekryterar myndighetscheferna inom en privilegierad grupp personer som finns i regeringens närhet. Alliansregeringen har velat sända en tydlig signal till svenska folket: myndighetscheferna ska inte rekryteras inom en sluten, privilegierad elit. Alla ska ha en chans att anmäla sitt intresse för höga statliga tjänster, kompetens ska vara avgörande vid tillsättandet. Det faktum att andelen utsedda myndighetschefer med politisk bakgrund har minskat från 27 procent med den förra regeringen till 15 procent – eller ännu mindre – med Alliansregeringen tyder på att Alliansen lever upp till sin ambition. Färre har rekryterats ur den politiska eliten, fler ur andra kretsar.

För att övergå till frågan om jämställdhet, kan man konstatera att Alliansregeringen som första svenska regering någonsin har nått en nära nog exakt balans mellan kvinnor och män som utnämns till myndighetschefer. Under de fem socialdemokratiska åren utnämndes 38 procent kvinnor och 62 procent män. Alliansen har under sina fem år utnämnt 47 procent kvinnor och 53 procent män och de två senaste åren var det 48 procent kvinnor och 52 procent män. Både 2008 och 2010 utsågs fler kvinnor än män till myndighetschefer. Alliansen har alltså lyckats med det som tidigare regeringar misslyckats med – att rekrytera i princip lika många kompetenta kvinnor som kompetenta män.

Utskottet granskar också de nya inslag i rekryteringsförfarandet som Alliansregeringen infört. Regeringen vägleds av en mycket tydlig strävan att öppna, bredda och professionalisera rekryteringsprocessen när det gäller höga statliga tjänster. Inför varje rekrytering upprättas en kravprofil, som anger vilka krav man måste uppfylla för att komma i fråga för tjänsten. För första gången någonsin annonseras befattningar som myndighetschefer ut öppet. Generaldirektörsposterna ska inte längre vara reserverade för en privilegierad krets av personer som känner statsministern eller hans medarbetare. Regeringen har sagt att annonsering ska förekomma vid flertalet rekryteringar, men anger också att det finns vissa befattningar som inte kommer att annonseras ut, t ex landshövdingeposter och höga domartjänster.

Det nya förfarandet infördes i oktober 2007 och sedan dess har regeringen genomfört 87 öppna rekryteringsprocesser, varvid en befattning som myndighetschef annonserats ut. Det motsvarar närmare 80 procent av alla tjänster där en öppen rekrytering kan komma i fråga. Andelen öppna rekryteringar har stadigt ökat och var under de två senaste åren närmare 90 procent av de möjliga fallen. Regeringen lever alltså upp till sina egna ambitioner.

Vilken betydelse har då ansökningarna? I närmare 90 procent av fallen (76 av 87) har en person som skickat in en intresseanmälan ingått i slutskedet av rekryteringsprocessen genom att kallas till anställningsintervju. I närmare 70 procent av fallen (60 av 87) har tjänsten tillsatts med en person som skickat in en intresseanmälan. Det innebär att intresseanmälningarna haft en påtaglig betydelse i rekryteringsarbetet, att det öppna rekryteringsförfarandet har inneburit en tydlig förändring och att Sverige har fått en regering som i sitt rekryteringsarbete satt öppenhet och kompetens i centrum, inte slutna rum och statsministerns vänner.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s