Professor Twomey om partifinansiering och federalism

Tisdagen i Australien tillbringade vi i New South Wales delstatsparlament som ligger i Sydney. New South Wales (NSW) har väl så stor såväl yta som folkmängd som många självständiga stater. Till ytan är NSW nästan dubbelt så stort som Sverige (809 000 kvadratkilometer) medan folkmängden är något mindre än Sveriges (drygt 7 miljoner).

Dagen inleddes med ett möte med professor Anne Twomey, som är den främsta experten på NSW:s konstitution. Hon talade under två huvudrubriker: medborgerliga fri- och rättigheter (av stort intresse för KU med tanke på att KU är en av den svenska konstitutionens främsta väktare och uttolkare och Sveriges främsta grundlag, regeringsformen, innehåller ett helt kapitel om just fri- och rättigheter) och hur den australiska federalismen fungerar (av stort intresse eftersom KU har ansvar för frågor om rikets indelning och den svenska regiondiskussionen är som bekant livlig – kan vi lära oss något av hur det australiska systemet ser ut?). Under rättighetsrubriken kom professorn även in på den reformering av reglerna om partifinansiering som NSW nyligen genomfört. Detta är högintressant för KU, eftersom det just nu pågår samtal mellan partierna om ett nytt avtal och/eller lagstiftning om öppenhet kring partifinansiering, och det blev en hel del diskussion under mötet kring denna fråga.
Nedanstående är ett referat av professorns anförande.

Medborgerliga fri- och rättigheter

Australiens konstitution innehåller ingen "bill of rights" (lista på medborgerliga fri- och rättigheter) – men Australien respekterar rättigheter (bättre än många länder med en bill of rights). En utredning föreslog nyligen en lag (inte grundlag) om rättigheter, men det avvisades av regeringen. Den allmänna attityden innebär tveksamhet inför att flytta politiska frågor till det juridiska området. Konflikter mellan rättigheter ska lösas av politiker med lagstiftning och inte, som i USA, av domstolarna.
År 1992 implicerade High Court en rätt till politisk kommunikation. I konstitutionen sägs att parlamentet ska bestå av ledamöter ”directly chosen by the people”. För att detta ska kunna vara ett verkligt val måste det vara ett informerat val. Frihet för politisk kommunikation är en förutsättning för att kunna göra ett informerat val och skyddas därför av konstitutionen, sade High Court. ”Politisk kommunikation” tolkas mycket vidsträckt och inkluderar litteratur, teater m m – allt som påverkar människors politiska ställningstaganden.

Domstolarna gör ett tvåstegstest för att avgöra om en viss lag begränsar rätten till politisk kommunikation i sådan grad att det strider mot konstitutionen:
– Är lagen ett hinder för politisk kommunikation?
– Finns ett legitimt syfte med lagen och påverkar den inte den politiska kommunikationen mer än nödvändigt (proportionalitetstest)? Om svaret på denna fråga är ja, strider lagen inte mot konstitutionen.

NSW har nyligen reformerat sina regler om partifinansiering.
Det finns nu en gräns på 5000 australiensiska dollar (AUD) per givare till partier och 2000 AUD till kandidater (samt kumulativa begränsningar) och utgiftsbegränsningar för kandidater och partier, som alltså inte får använda hur mycket pengar som helst till valkampanjer. (Tidigare: om du donerade mer än 10 000 AUD offentliggjordes det.)
En ny lag antogs för två veckor sedan: bara väljare kan donera – inte företag, lobbyister, intressegrupper. Tredje parts-kampanjare (t ex fackföreningar) får inte heller ta emot bidrag från andra än väljare och inte från andra intressegrupper (och får inte använda andra pengar till politiska kampanjer, dvs det krävs särredovisning av olika intäkter). Olika organisationer kan inte gå samman och ge pengar till en gemensam kampanjorganisation. Men finns tillägg som gör det möjligt för organisationer att kampanja om sakfrågor om det inte är ett implicit stöd för ett visst parti. ”Chilling effect” på yttrandefriheten. Förutom att motverka korruption har lagstiftningen till syfte att begränsa användningen av medel i valkampanjer för att stoppa partiernas ”kapplöpning” om att använda mest pengar.

Lagstiftningen kommer nog att utmanas i High Court, tror professorn. Följande frågor kan då bli aktuella.
Är donerande en form av politisk kommunikation?
Är det en begränsning av politisk kommunikation att begränsa intressegruppers möjligheter att kampanja effektivt?

Lagen kommer nog att leda till att mer av skattemedel anslås till politiska partiers verksamhet. NSW införde offentligt partistöd redan 1981, och var därigenom första delstaten i Australien som gjorde det. Fördelen: det begränsar risken att utomstående försöker få inflytande över politiken. Nackdelen: partierna har inte drivkrafter att söka stöd hos vanliga medborgare (jfr Obama som fick massor av små gåvor från många givare); med skattefinansiering kan partierna mer strunta i väljarna. I NSW finansieras 60 – 80 procent av partiernas verksamhet med donationer.

På senare tid har man upplevt en skandal på lokal nivå i en av delstatens kommuner. Local council fattade planbeslut som gynnade vissa byggherrar. Många markexploatörer har tidigare donerat till politiska partier.

Federalismen:
Grundlagsfäderna ville ha en begränsad federal nivå och starka delstater.
– I Australiens konstitution finns en llista över vad den federala nivån får göra. Där anges få exklusiva rättigheter för federationen.
– Delstaterna får göra allt annat, utom där federationen har exklusiva rättigheter, men det räknas inte upp några enskilda frågor som delstaterna ska ägna sig åt.
– Om det finns federal lag får delstatslagar som strider mot federal lag vika.

Upplägget fungerade inte alls. Det blev inte alls en svag federation och starka stater, utan tvärtom. High Court tolkar det federala mandatet mycket vidsträckt. Federationen har ansvar för utrikespolitik och internationella fördrag – och då har High Court tolkat det som att federationen har rätt att lagstifta för att genomföra fördragen. Idag finns fördrag om nästan allt – arbetsrätt, miljö, mänskliga rättigheter mm.

Vi fick vår federation och därmed vår konstitution för att människor hatade att betala skatt (särskilt tullar på gränshandel mellan Victoria och NSW). Australien skapades 1901 genom att de olika kolonierna på den australiska kontinenten förenades i en ny federation. Då var den främsta skatteintäkten tullintäkter som federationen tog in. Federationen tar fortfarande in större delen av skatteintäkterna och delar ut pengar till delstaterna.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s