KU:s granskningsdebatt idag – mitt anförande om Saab Automobile

Det här anförandet höll jag i kammaren idag under KU:s stora debatt om vårens granskning av regeringen.

Igår inleddes ett nytt kapitel i Saab Automobils historia, när det offentliggjordes att huvuddelen av Saabs konkursbo har köpts av ett konsortium som planerar att utveckla och tillverka elbilar. Jag tror att vi alla hoppas att det här ska innebära en nystart för Trollhättan med omnejd, en bygd som drabbats hårt av den kris som slagit mot fordonsindustrin i stora delar av världen.

Med tanke på hur många olika turer som förekommit med anknytning till Saab känns det som om det händelseförlopp vi nu ska debattera utspelade sig i en annan tid, men det är bara knappt tre år sedan det tog sin början. General Motors inledde i slutet av 2009 förhandlingar med Victor Muller och Spyker Cars om en försäljning av Saab. Regeringen var informerad och allt verkade positivt. Plötsligt, den 18 december 2009, meddelade dock GM att förhandlingarna inte kunnat slutföras och att Saab skulle avvecklas. Stötestenen var att den ryske affärsmannen Vladimir Antonov var tänkt att spela en nyckelroll som finansiär och delägare och det kunde GM inte acceptera.

En bit in i januari 2010 blev det trots allt en affär mellan GM och Spyker, men Antonov släpptes inte in som delägare. En del i affärsplanen var att Saab skulle få utvecklingslån från Europeiska investeringsbanken, EIB, lån som svenska staten genom Riksgälden skulle utfärda garantier för i förhållande till EIB. I samband med att dessa garantier utställdes ingicks ett avtal mellan Riksgälden och Saab som innebar bland annat att större förändringar av ägandet av Saab skulle godkännas av både Riksgälden och regeringen. Förändringar av ägandet skulle också godkännas av EIB och, under vissa förhållanden, GM.

Våren 2011 fick Saab förnyade problem och sökte efter ytterligare kapital. Då väcktes åter frågan om Vladimir Antonov skulle kunna bli delägare i Saab. Saab gjorde en framställning om detta till Riksgälden som genomförde en ägarprövning och den 26 april meddelade att det inte fanns skäl att neka Antonov att bli ägare. I juli 2011 blev det känt att EIB däremot sade nej till Antonov som delägare. Då hade Saab redan hunnit vända sig till Riksgälden med en ansökan om att i stället tillåta ett par andra företag, bl a Hawtai Motor Group, som delägare och senare bad man Riksgälden godkänna de likaledes kinesiska bolagen Pang Da och Youngman. Det slutade som bekant med att Saab försattes i konkurs i december 2011.

Det finns inget företag som regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet har ägnat så mycket tid, möda och engagemang som Saab Automobile. Regeringens hantering har också varit uppskattad av svenska folket: stora ansträngningar att rädda företaget har kombinerats med ansvarstagande för skattebetalarnas pengar. Detta har inte lämnat Socialdemokraterna någon ro.

I den anmälan som två socialdemokratiska riksdagsledamöter lämnat in till KU framförs en rad påståenden som är en del av mytbildningen kring Saab, en mytbildning vars genomgående tema är att regeringen inte ansträngde sig tillräckligt, egentligen inte ville att Saab skulle klara sig och egentligen nog motarbetade Saab. Påståendena i anmälan går ut på att regeringen skulle ha saboterat den ryske finansmannen Antonovs försök att bli delägare i Saab genom att låta Säkerhetspolisen granska honom och sedan presentera graverande uppgifter för GM och den amerikanska federala polisen FBI.

I anmälan står bland annat: ”Det får anses som klarlagt att den svenska regeringen och Riksgälden under vintern 2010 tagit reda på och spritt uppgifter om att man ansåg Vladimir Antonov vara en brottsling”. Det påstås också att Riksgälden sedan gjorde en hemomvändning och godkände Antonov som ägare i Saab i april 2011.

Genom utredningen har KU kunnat visa att vart och ett av de påståenden som framförs i anmälan inte stämmer.

– Varken regeringen eller Riksgälden har uppdragit åt Säpo att undersöka Antonov.
– Varken regeringen eller Riksgälden har lämnat information om Antonov vidare till GM eller amerikanska myndigheter.
– Riksgälden har inte ändrat uppfattning om Antonov. Riksgälden genomförde nämligen kring årsskiftet 2009/2010 ingen prövning av Antonovs lämplighet som delägare i Saab. Riksgälden har genomfört en ägarprövning av Antonov och det var i april 2011, när Riksgälden kom fram till att han kunde godtas.

Inte ett enda av påståendena i anmälan är korrekt. Inte ett enda. Detta har ett enigt KU kommit fram till.

Kan Socialdemokraterna nöja sig med detta? Nej. I stället har man försökt hitta en annan väg för att fortsätta mytbildningen om regeringen och Saab. Den historien går ut på att Maud Olofsson i sina kontakter med GM i december 2009 skulle ha fått veta att GM inte ville se Antonov som ägare och varför GM hade den uppfattningen. Dessa uppgifter om GM:s inställning till Antonov skulle hon ha underlåtit att föra vidare till Riksgälden. Riksgälden skulle därför i april 2011 ha lagt onödig tid på att pröva om Antonov skulle kunna bli ägare – det var redan kört i och med GM:s inställning. Den tiden hade Saab kunnat använda för att snabbare finna andra pengar än Antonovs. Jag tror i alla fall att det är den här bilden som Socialdemokraterna försöker måla upp; helt säker kan man inte vara på något utöver att deras resonemang är väldigt skruvat.

Vad är det för fel på Socialdemokraternas resonemang?
Fel nummer ett: Det var ingen hemlighet att GM inte ville se Antonov som delägare i Saab. Det var ju just av det skälet som förhandlingarna mellan GM och Spyker strandade den 18 december 2009. Det var heller ingen hemlighet att EIB inte ville se Antonov som delägare i Saab. Våren 2011 blockerade EIB en försäljning av Saabs fastigheter för att Antonov skulle låna ut pengar till köparen.
Fel nummer två: Socialdemokraterna resonerar som om Maud Olofsson fick detaljerad information av GM om Antonov, men i utfrågningen som KU genomförde med Maud Olofsson svarade hon så här: ”Hur mycket information de hade och vilken typ av information har vi inte en fullständig bild av, utan vi var mer angelägna om att försöka få GM att fortsätta att förhandla för att få en lösning för Saab trots att de hade sagt nej till Antonov”. Vi vet inte vilken information GM hade om Antonov, Maud Olofsson vet inte vilken information GM hade om Antonov, vi vet inte heller vad GM sade till Maud Olofsson – och ändå tycker Socialdemokraterna att det finns skäl att kritisera Maud Olofsson för att hon inte förmedlade denna information, som vi inte har en aning om vari den bestod, till Riksgälden.
Fel nummer tre: Saab verkar inte ha låtit sig bromsas av att ägarprövningen av Antonov pågick, utan lanserade nya finansiärer vid flera tillfällen.

Det finns ingen grund för att påstå att Maud Olofssons agerande har skadat försöken att rädda Saab. Tvärtom. Det finns inget företag som regeringen i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet har ägnat så mycket tid, tankemöda och engagemang som Saab Automobile.

När de fyra oppositionspartierna nu gemensamt ger Maud Olofsson kritik är det därför ett av flera exempel i vårens KU-granskning där oppositionen kritiserar en minister på mycket svaga grunder. Så vårdar man inte KU:s anseende.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s