Korrekthet är viktigt

Under mitt arbete i konstitutionsutskottet har jag lagt mig vinn om att vara så korrekt och precis som möjligt, särskilt när det gäller de granskningar som KU genomför av statsrådens ämbetsutövning. KU:s granskningar är i grunden rättsutredningar, dvs KU ska ta reda på vad som hänt, vilka rättsregler och vilken praxis som gäller för den aktuella typen av ärenden samt göra en rättslig värdering av om regeringen eller det ansvariga statsrådet har agerat korrekt eller om det finns grund för att framföra en anmärkning. Visserligen är det riksdagsledamöter som står för den rättsliga värderingen, och det finns därmed en politisk dimension i arbetet, men det förändrar inte att det handlar om att dra slutsatser om ett i grunden juridiskt ansvar utifrån de faktauppgifter som har gått att belägga.

I det stora granskningsärendet den här våren, Saudiärendet, har det varit bekymmersamt att både en del KU-ledamöter och andra – inte minst en del journalister – inte har strävat efter korrekthet och precision, utan återkommande har uttryckt sig på ett svepande, oprecist och ibland försåtligt sätt, förmodligen i syfte att göra ärendet mer dramatiskt än det finns stöd för i materialet. Det har också förekommit direkt felaktiga påståenden om sakförhållanden. När KU presenterade sitt granskningsbetänkande den 4 juni, och debatterade granskningen i kammaren två veckor senare, trodde jag att tidigare felaktigheter inte skulle återkomma, i vart fall inte i de avseenden som de motsägs av KU:s rapport och slutsatser. Det förefaller dock som om några journalister fortfarande står fast vid vissa felaktigheter. Jag tänker i första hand på ett påstående som upprepades vid ett par seminarier under Almedalsveckan, nämligen att det har plockats bort uppgifter om registrerade dokument ur Regeringskansliets diarium (underförstått i syfte att försvåra en granskning).

Det här är fel på i vart fall två sätt: händelseförloppet beskrivs felaktigt och handlingen i fråga innehöll ingen avgörande information.

Saudiärendet handlar i mycket korta drag om att en anställd inom FOI under slutet av 2008 och början av 2009 startade ett privat bolag, SSTI, som skulle samordna ett saudiskt projekt för renovering och modifiering av antitankvapen, ett projekt där FOI skulle medverka som konsult. FOI:s generaldirektör stoppade i februari 2010 bolagets medverkan i projektet och den anställde slutade kort därefter. KU konstaterar enhälligt i sitt granskningsbetänkande att det inte finns något i KU:s utredning som styrker att någon företrädare för regeringen eller Regeringskansliet har haft något med detta bolag att göra.

Bakgrunden till diskussionen om diarieföring är följande. I början av 2010 skulle handelsminister Ewa Björling resa till Saudiarabien. Det gick då ut en uppmaning till ett antal myndigheter om att skicka in information som det kunde vara bra för handelsministern att ha inför sin resa. En tjänsteman vid FOI skickade då till en tjänsteman vid Försvarsdepartementet ett e-postmeddelande med en bifogad fil med information om FOI:s kontakter med Saudiarabien. I promemorian nämns att projektet (se ovan) leds av ett fristående, privatägt företag, SSTI, som genom flera personer har koppling till FOI. Det beskrivs dock inte på vilket sätt personerna har koppling till FOI – t.ex. om det är fråga om personer som tidigare varit anställda vid FOI, om det är personer som brukar utföra konsultuppdrag åt FOI eller om kopplingen ser ut på annat sätt. Informationen i e-postbilagan fördes över till ett annat dokument som fogades in i den informationssammanställning som handelsministern fick inför sin resa. E-postbilagan borde ha diarieförts i Försvarsdepartementet som en inkommen handling. Så skedde inte. I stället gallrades e-postmeddelandet med den bifogade filen någon gång under 2010. Försvarsdepartementet har uppgett att det inträffade skedde av misstag.

Som framgår av den här beskrivningen – som återfinns i KU:s betänkande (s. 284-285) – diariefördes e-postbilagan inte när den inkom i januari 2010. Det var fel och det påpekar KU. Men det är samtidigt tydligt att det inte har varit fråga om att radera någon uppgift ur diariet, vilket har påståtts i media.

Spelar det någon roll om en handling inte registrerats i diariet eller om handlingen registrerats och registreringen sedan raderats? Effekten blir ju i båda fallen att handlingen inte finns ”bokförd” i diariet. Ja, det spelar roll på två sätt. För det första är det värre att medvetet radera en uppgift om en inkommen handling än att av misstag inte registrera handlingen, för det andra spelar det roll för att händelseförlopp ska beskrivas så korrekt som möjligt och då ska man inte säga ”raderats” när sanningen är ”inte registrerats”. Om man beskriver ett händelseförlopp med felaktiga ord kan det bero på att man är slarvig eller på att man tycker att sanningen är lite trist och behöver kryddas för att bli mer effektfull. Jag tror att de flesta inser skillnaden mellan ”raderats” och ”inte registrerats” och att slarvalternativet därför är ganska osannolikt.

När det gäller frågan om varför e-postmeddelandet med sin bilaga gallrades någon gång under 2010 kan det vara värt att notera att den första medierapporteringen om Saudiärendet ägde rum i mars 2012. Faktainsamlingen pågick förstås en tid dessförinnan, men det är svårt att se en koppling mellan en åtgärd under 2010 och en mediegranskning ungefär två år senare.

Härtill kommer, som sagt, att den omdiskuterade e-postbilagan inte innehöll någon avgörande information. Det har beskrivits som att bilagan visar att Försvarsdepartementet kände till bolaget SSTI innan generaldirektören avbröt bolagets medverkan i samarbetet med Saudiarabien. Det är därför värt att notera att bilagan inte anger på vilket sätt kopplingen mellan bolaget och FOI ser ut (jfr ovan), medan det däremot tydligt anges att bolaget är privatägt. Det är svårt att se på vilket sätt detta innebär att Försvarsdepartementet fick veta sanningen om bolaget, en sanning som i själva verket inte blev fullt känd för vare sig Försvarsdepartementet eller FOI-chefen förrän 2012. Till detta kommer att bilagan som sagt sändes till en tjänsteman vid Försvarsdepartementet i januari 2010, några få veckor innan generaldirektören avbröt bolagets medverkan. En intern utredning om bolaget pågick redan inom FOI, på uppdrag av generaldirektören. Om någon vid Försvarsdepartementet i januari 2010 skulle ha vänt sig till generaldirektören och frågat vad det här bolaget är för något, så hade svaret rimligen blivit att en internutredning pågår och att mer information kan lämnas senare, dvs en sådan kontakt hade sannolikt inte haft någon betydelse alls. I februari 2010 ringde generaldirektören på eget initiativ till Försvarsdepartementets statssekreterare och sade att ett problem upptäckts, men var under åtgärd, och i mars 2010 möttes de båda och då lämnade generaldirektören mer information om problemet och sina åtgärder.

Det jag skriver om ovan är ett exempel på när en felaktig uppgift återupprepas trots att det är belagt att den är felaktig. Det finns inget utrymme för tolkning. Det finns inget stöd för att påstå att det har raderats någon registrering ur Försvarsdepartementets diarium. Så enkelt är det.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s