Till minne av Birger Hagård

Idag hölls begravningsgudstjänst i Vadstena klosterkyrka för fd riksdagsledamoten Birger Hagård (M). Jag talade vid minnesstunden och sade bland annat: ” När vi nu lyser frid över Birger Hagårds minne kan vi göra det med konstaterandet att Sverige och världen är mycket bättre nu än när Birger Hagård blev politiskt medveten för snart 70 år sedan. Birger Hagård använde sin mullrande stämma och sin kraftfulla retorik i frihetens och demokratins tjänst och han vann. Han var antikommunisten som överlevde Berlinmuren, Warszawapakten, Sovjetunionen och i varje rimlig mening också själva kommunismen. När segern är vunnen och stormen i den politiska hetluften har lagt sig infinner sig ett stort lugn. Birger Hagård kan nu gå till vila efter ett liv som han levde väl. Han var analytikern, debattören och idépolitikern som kämpade på den goda sidan i det kalla krigets episka konflikt och för det – och mycket annat – böjer vi idag våra huvuden i tacksamhet och respekt.”

Hela talet följer här:

Mina damer och herrar!

Jag heter Andreas Norlén och är moderat riksdagsledamot på östgötabänken, samma östgötabänk som Birger Hagård var en viktig del av i 16 år. Jag är också ledamot av riksdagens konstitutionsutskott, samma utskott som Birger Hagård var verksam i under alla sina år i riksdagen. Det känns därför både rätt och viktigt för mig att få säga några ord till hans minne idag. Jag talar dock inte enbart å mina vägnar, utan även för mina tre kollegor på den moderata östgötabänken och för Moderaterna i Östergötland.

När man blir invald i Sveriges riksdag vet man att stolen man sitter på i kammaren är till låns. Andra har suttit på den tidigare och andra kommer att sitta på den senare. Tiden i riksdagen kan bli lång eller kort, men den är alltid begränsad. Det avgörande är hur man förvaltar det förtroende man har fått av medborgarna under den tid man har förmånen att inneha det. Birger Hagård var en skicklig analytiker, en kraftfull debattör och en hedersman med stark övertygelse. Han förvaltade sitt förtroende på ett sätt som förtjänar vår tacksamhet och vår respekt idag. Låt mig säga några ord om i tur och ordning analytikern, debattören och idépolitikern Birger Hagård.

Det är svårt att tänka sig en mer lämpad ledamot av konstitutionsutskottet än Birger Hagård. Som disputerad statsvetare hade han djup kännedom om det politiska systemet och god vana att analysera även komplicerade frågor. Konstitutionsutskottet ska granska och bedöma hur regeringen och dess statsråd har hanterat enskilda ärenden. Det kräver en förmåga att analysera vad som skedde, varför det skedde och vilka rättsliga förutsättningar som förelåg, men också en integritet som gör det möjligt att göra självständiga bedömningar och vara beredd att rikta kritik även mot statsråd från det egna partiet. Analysförmågan och integriteten fanns hos Birger Hagård i rikt mått.

För att övergå till debattören Birger Hagård, tror jag att många förknippar honom med just hans stora retoriska förmåga, hans inlevelse, hans skickligt uppbyggda anföranden, hans malmklingande stämma. Ett av mina minnen av Birger Hagård utspelade sig på en länsförbundsstämma med Moderaterna i Östergötland i början av 1990-talet. Jag minns inte vad frågan gällde, men MUF i Östergötland hade lagt ett förslag som Moderaternas länsförbundsstyrelse inte höll med om. Det blev debatt och Birger Hagård talade med eftertanke och auktoritet för Moderaternas linje mot MUF – och han övertygade mig som ung medlem i MUF stödja hans uppfattning. Någon i MUF-distriktets ledning bad mig att rösta med MUF för att alla MUF-ombud skulle stå för samma linje, men jag sade nej. ”Jag tycker Birger Hagård har rätt”, svarade jag. Alla som har varit på en länsförbundsstämma eller partistämma vet att det är en imponerande retorisk prestation att lyckas övertyga en MUF-are att rösta med partiet.

Det som vi har allra störst anledning att minnas Birger Hagård för är dock kanske hans insatser som idépolitiker, som övertygad anhängare av den fria världen i det kalla krigets konflikt mellan friheten i väst och förtrycket i öst.

Jag tror att många av oss människor någon gång i livet ställs inför ett val som har avgörande betydelse för oss, för vårt liv, vår framtid eller vårt eftermäle. Det är inte alltid vi i stunden förstår de här valens betydelse eller ens deras innebörd, men när vi tittar tillbaka kan vi se att vi stod vid ett vägskäl och att det fanns ett tydligt val mellan rätt och fel. Ibland handlar det om val som avgör hur våra privata liv utvecklas, ibland kan det gälla val i yrkeslivet eller politiken som påverkar många människor. Birger Hagård stod inför ett val som delades av övriga politiskt aktiva i hans generation – valet av sida i det kalla krigets konflikt mellan frihet och förtryck, mellan demokratierna och kommunistdiktaturerna. Birger Hagård valde rätt.

Birger Hagård formade sin politiska åskådning redan på 1940-talet. Han har i intervjuer berättat om hur han som ung lärde känna människor som flytt från de baltiska staterna i samband med Sovjetunionens ockupation, och hur det bidrog till att han tidigt blev en övertygad antikommunist. Kampen mot förtrycket och diktaturerna på andra sidan järnridån var ett bärande element i hans politiska gärning, liksom arbetet mot socialism och kommunism i vårt eget land. Det här var ofta en kamp i motvind.

Vänsterdominansen i den allmänna debatten var länge stor och det politiskt korrekta var att hävda att Sverige inte skulle ta ställning mellan väst och öst. Det accepterade aldrig Birger Hagård. Han vägrade vara neutral i valet mellan demokrati och diktatur.

Det som sedan hände visade att han hade rätt. Järnridån öppnades, Berlinmuren föll och på juldagen 1991 halades flaggan med hammaren och skäran för sista gången över Kreml i Moskva. Det berodde inte på dem som valde fel i sin generations stora moraliska fråga, kampen mellan demokratin och sovjetkommunismen. Det berodde i stället på sovjetsystemets mänskliga och ekonomiska haveri, och på dem som talade klarspråk om förtrycket i öst och satte hårt mot hårt när Sovjetunionen försökte dominera världen.

När vi nu lyser frid över Birger Hagårds minne kan vi göra det med konstaterandet att Sverige och världen är mycket bättre nu än när Birger Hagård blev politiskt medveten för snart 70 år sedan. Birger Hagård använde sin mullrande stämma och sin kraftfulla retorik i frihetens och demokratins tjänst och han vann. Han var antikommunisten som överlevde Berlinmuren, Warszawapakten, Sovjetunionen och i varje rimlig mening också själva kommunismen. När segern är vunnen och stormen i den politiska hetluften har lagt sig infinner sig ett stort lugn. Birger Hagård kan nu gå till vila efter ett liv som han levde väl. Han var analytikern, debattören och idépolitikern som kämpade på den goda sidan i det kalla krigets episka konflikt och för det – och mycket annat – böjer vi idag våra huvuden i tacksamhet och respekt.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 43 år, jur dr, Motalabo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s