Surrealistisk kritik av viktigt lagförslag

Ibland får man känslan att en del människor rör sig i ett parallellt universum och har en helt annan verklighetsuppfattning än de flesta av oss har. Härom veckan höll jag ett kort anförande i riksdagen för att informera om ett lagförslag som konstitutionsutskottet enhälligt ställt sig bakom och som skulle antas av riksdagen senare samma dag. Lagförslaget innebär att allmän åklagare får något större möjligheter än tidigare att väcka allmänt åtal för förtal och förolämpning och ska ses som ett svar på de kraftigt utökade möjligheter att utsätta andra för mycket allvarliga kränkningar som internetutvecklingen har inneburit och som har uppmärksammats i många olika sammanhang de senaste åren.

Senare har jag uppmärksammat att mitt anförande har tagits emot med stort missnöje på vissa främlingsfientliga/islamfientliga/invandringsfientliga bloggar och att lagförslaget i dessa kretsar har förvanskats till oigenkännlighet och blivit ett sätt att tysta debatten och sätta munkavle på den som kritiserar invandring. Det är en helt orimlig tolkning av lagförslaget och av mitt anförande. Sverige har sedan länge en mycket långtgående yttrandefrihet och rätten att framföra politiska åsikter är mycket vidsträckt. Däremot har vi, också sedan lång tid, bestämmelser till skydd för enskilda människors integritet, bland annat brottsbestämmelserna om förtal och förolämpning.

Lagförslaget innebär inte att gränserna för det straffbara området förändras. Samma saker som var brottsliga att säga tidigare kommer att vara brottsliga att säga i framtiden. Det är mycket tydligt i propositionen att lagförslaget inte handlar om att begränsa möjligheterna att framföra vissa politiska åsikter, utan om att skydda enskilda människor som utsätts för till exempel omfattande kränkningar på internet. Ett exempel: Ungdomar utsätts för grova hatkampanjer av andra ungdomar – det är inte rimligt att de inte ska få skydd av rättsväsendet. Även i framtiden – liksom hittills – är visserligen utgångspunkten att den enskilde själv får väcka åtal (så kallat enskilt åtal) om vederbörande anser sig ha blivit utsatt för förtal eller förolämpning, men det som blir skillnaden med den nya lagstiftningen är att allmän åklagare kommer att kunna väcka allmänt åtal i något fler fall än tidigare. Jag har nedan klistrat in mitt anförande och ett utdrag ur regeringens proposition där detta beskrivs närmare.

Via de svenska bloggar som jag nämnde ovan har den helt felaktiga beskrivningen av lagförslaget spridits till utländska sajter i samma kategori, bland annat i Nederländerna och Tyskland. Där kan man till exempel läsa det helt verklighetsfrånvända påståendet att lagförslaget innebär att Sverige inför åsiktspolis. Som sagt, de befinner sig i ett annat universum.

Här följer mitt anförande i kammaren:

Herr talman! Vi i konstitutionsutskottet är helt överens om det här betänkandet, som handlar om några ändringar på tryck- och yttrandefrihetens område. Det innehåller förslag till grundlagsändringar och en del andra viktiga lagändringar. Det finns därför skäl att säga något om det här i kammaren, även om vi är helt överens. Jag har ett särskilt intresse av frågan eftersom jag var ledamot i Yttrandefrihetskommittén, alltså den statliga utredning som lade fram det utredningsbetänkande som ligger till grund för de förslag som vi nu debatterar. Syftet med de viktigaste förslagen som behandlas i betänkandet är att i någon mån anpassa svensk lagstiftning till den utveckling i samhället som har inneburit att antalet ärekränkningsbrott har ökat lavinartat i vårt land under senare år.

Begreppet ärekränkningsbrott låter en smula arkaiskt. Det har en arkaisk klang, men det innefattar gärningar som utgör en plågsam realitet för tusentals människor i vårt land, inte minst för många unga människor. Jag tänker i första hand på de grova kränkningar som varje dag drabbar många människor på internet i form av påhopp, förtal, förolämpning och allt vad det nu kan vara. Utvecklingen av internet har ju inneburit fantastiska möjligheter i form av kommunikation och helt nya tjänster. Den har förändrat vår värld till det bättre, men utvecklingen har också inneburit helt nya möjligheter till kränkningar av andra människor – kränkningar som får mycket stor spridning och som inte sällan orsakar ett mycket stort lidande.

En utgångspunkt i svensk rätt är att vid ärekränkningsbrott, förtal och förolämpning, är det målsäganden – alltså den som drabbas av brottet – som ska väcka åtal. Detta kommer fortfarande att vara utgångspunkten även efter de lagändringar som vi nu föreslår, men det införs vissa modifieringar. Det är ganska uppenbart att steget för den som blir kränkt och påhoppad på internet – även om det är grova kränkningar – att väcka enskilt åtal mot den person som har fällt dessa yttranden ofta är mycket långt. De allra flesta kränkningar går obeivrade förbi. Då är problemet att respekten för rättsstaten och de regler som finns mot förtal och förolämpning riskerar att erodera. Internet är inte ett laglöst land. Det gäller samma lagar och regler om hur vi ska bete oss mot varandra när vi agerar på internet som när vi agerar i den verkliga världen och inte rör oss i den virtuella verkligheten. Förtal och likaså förolämpning är lika olagligt på internet som det är när man möts på torget.

Med dessa lagändringar ger vi allmän åklagare lite större möjligheter att gripa in och väcka allmänt åtal i stället för att överlämna till den enskilde att själv föra sin talan och väcka enskilt åtal. För att allmän åklagare ska få väcka åtal för förtal eller förolämpning har det rent lagtekniskt hittills krävts att det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Nu ändras detta så att kravet på särskilda skäl stryks. Vi nöjer oss med att säga att det ska vara påkallat från allmän synpunkt. Det innebär en viss utvidgning av den allmänna åtalsrätten.

Vad kan det handla om? Vad kan det vara för samhällsintressen som gör sig gällande? Ja, det är ju om det är särskilt grova kränkningar eller om kränkningarna får särskilt stor spridning, till exempel att de sker via internet. Men det kan ju också vara av hänsyn till den enskilde, det vill säga att den enskilde objektivt sett har blivit mycket hårt drabbad av gärningarna. Det kan också vara ett skäl för att väcka allmänt åtal. Regeringen anför också i propositionen att det faktum att en ung person drabbas kan vara ytterligare ett skäl för att allmän åklagare ska gripa in. Det här är bra förändringar. De gör att det blir lite bättre möjligheter för allmän åklagare och polis att gripa in. Jag tror inte att det krävs särskilt många åtal innan det sänds en signal i samhället att internet inte är laglöst land – sheriffen är tillbaka i stan, om man vill uttrycka det lite slängigt. Jag hoppas att polis och åklagare använder de nya möjligheterna och ser till att beivra ett antal ärekränkningsbrott på internet, på ett sätt som gör att respekten för rättsstaten kan stärkas.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Så här skriver regeringen i proposition 2013/14:47, Några ändringar på tryck- och yttrandefrihetens område, sidan 38:

Ärekränkningsbrotten är enligt svensk rätt i princip målsägandebrott. Huvudregeln är alltså att målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal. Detta synsätt förändras inte. Om målsäganden inte är underårig krävs det alltså även i fortsättningen målsägandeangivelse utom i de fall som avses i bestämmelsens andra och tredje stycken. Ändringen innebär en viss utvidgning av den allmänna åtalsrätten. Utgångspunkten är att allmänt åtal i fortsättningen inte ska begränsas till de mest kvalificerade fallen. Allmänt åtal bör ofta kunna anses påkallat från allmän synpunkt när det finns ett klart samhällsintresse i att brottet beivras. Ett sådant samhällsintresse kan föreligga om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i samhället. Det kan t.ex. röra sig om ärekränkningsbrott som begås via internet eller på andra sätt som får en stor spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte handlar om brott av endast mindre allvarlig karaktär. Allmänt åtal bör också ofta anses vara påkallat ur allmän synpunkt när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar. Om en enskild person har drabbats mycket hårt objektivt sett av att bli förtalad eller förolämpad bör allmänt åtal i princip väckas. Vid bedömningen av hur hårt en enskild kan anses ha drabbats är det naturligt att beakta den ärekränkande uppgiftens karaktär och den spridning som uppgiften har fått. Även det förhållandet att brottet har riktat sig mot en ung person kan ha betydelse. Däremot bör det inte bli aktuellt att väcka allmänt åtal när det handlar om uppgiftslämnande som t.ex. utgör ett led i en pågående maktkamp eller smutskastning mellan olika grupperingar inom en organisation eller en liknande sammanslutning. I sådana fall framstår det sällan som påkallat att samhället medverkar till att beivra brottet.”

Hela propositionen finns här:

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/228708

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s