Bättre kontroll av privata utförare ökar förtroendet

Jag har just debatterat ett lagförslag som ska ge kommuner och landsting ökade skyldigheter att följa upp och kontrollera privata utförare. Det är bra och viktiga förändringar. Det är viktigt att säkra kvaliteten och öka förtroendet för privata utförare. Jag sade avslutningsvis: ”Om verksamheten uppfyller kvalitetskraven och brukarna är nöjda – vem skadas då av att verksamheten drivs i privat regi? Ingen. Vem skadas om kreativa människor inte söker sig till välfärdens verksamheter och använder sitt kunnande och sitt entreprenörskap till nytänkande och utveckling? Många.” Här nedan följer hela anförandet.

Fru talman!

Den här debatten gäller regeringens proposition Privata utförare av kommunal verksamhet, där vissa ändringar i kommunallagen föreslås. Ambitionen med ändringarna är att göra uppföljningen och kontrollen av privata utförare bättre och att ge allmänheten ökad insyn i privata utförares verksamhet.

* I propositionen föreslås att det införs en uttrycklig skyldighet för kommuner och landsting att kontrollera och följa upp den verksamhet som bedrivs av privata utförare. Fullmäktige ska också för varje mandatperiod anta ett program med övergripande mål och riktlinjer för kommunala angelägenheter som utförs av privata utförare.

* Vidare ska kommuner och landsting åläggas att genom avtal säkerställa att de får tillgång till information som gör det möjligt för allmänheten att få insyn i den verksamhet som lämnats över till privata utförare.

* Dessutom föreslås att det införs en ny generell informationsskyldighet som innebär att kommunen eller landstinget information om samtliga utförare ska lämnas när enskilda kan välja mellan olika utförare av kommunala tjänster.

Det här är bra och viktiga förslag, som ett enigt utskott har ställt sig bakom. Varför är förslagen bra?

Låt mig säga det självklara: Dålig kvalitet i välfärden ska aldrig accepteras, oavsett om det rör barnomsorg, sjukvård eller äldreomsorg och oavsett om den som bedriver verksamheten är en kommun, ett landsting eller ett privat företag. Kommuner och landsting som köper tjänster av välfärdsföretag måste ställa tydliga kvalitetskrav och följa upp verksamheten för att säkerställa att de får det de betalar för. I propositionen slås fast att kommunen eller landstinget fortsatt är huvudman för även sådan verksamhet som utförs av privata företag på uppdrag av kommunen eller landstinget. Det yttersta ansvaret för verksamheten finns alltid kvar hos kommunen eller landstinget. Det är viktigt att det slås fast.

Många kommuner och landsting gör idag inte tillräckliga uppföljningar och kontroller. Vissa ligger långt framme med ambitiösa uppföljningssystem medan det finns brister i andras kontrollsystem. Därför behövs det nya lagkravet som innebär att kommunerna och landstingen åläggs att bedriva ett strategiskt och systematiskt arbete kring hur de följer upp och i praktiken kontrollerar sina privata utförare.

När det gäller insynsfrågan innebär de nya reglerna att det blir ett lagkrav att när kommunen eller landstinget gör en upphandling för att överlämna verksamhet till en privat utförare ska det i avtalet med utföraren föreskrivas att utföraren ska lämna olika typer av information om verksamheten till kommunen respektive landstinget. Den informationen kan kommunen eller landstinget sedan lämna ut till allmänheten. Det här är också viktigt. Självklart ska allmänheten och media ha insyn i hur välfärdens verksamheter bedrivs, oavsett om det sker i offentlig eller privat regi.

Kommunala kontroller och insyn från allmänheten är två viktiga verktyg för att säkra kvaliteten i välfärdens verksamheter. På sikt bidrar dessa åtgärder förhoppningsvis också till att stärka förtroendet för privata utförare. Även det är viktigt.

Det är viktigt därför att privata utförare generellt sett innebär ökad valfrihet, ökad konkurrens och ökad kreativitet.

För 30 år sedan fanns i princip inga privata utförare av offentlig verksamhet, ingen valfrihet och ingen konkurrens. Den medborgare som var missnöjd med sin vårdcentral eller barnens förskola kunde klaga, men hade små möjligheter att välja något annat. Idag kan man på många ställen i landet gå till en annan vårdcentral, om man inte är nöjd med den hjälp man får, och man kan välja en annan förskola till barnen. Det ger dagens patienter och föräldrar ett helt annat inflytande över viktiga vardagsfrågor än det patienter och föräldrar hade för 30 år sedan.

Självklart måste dock medborgarna kunna lita på att kommuner och landsting följer upp och kontrollerar att den verksamhet, som bedrivs av privata utförare, håller en hög kvalitet och lever upp till föreskrifterna i avtalet med kommunen eller landstinget. Därför är de nya bestämmelserna om uppföljning och kontroll så viktiga. Samtidigt bör framhållas att det inte finns stöd för att hävda att kvaliteten allmänt sett är lägre på privat driven välfärdsverksamhet än på verksamhet som drivs av kommuner och landsting. Tvärtom finns det studier som visar att både de som får omsorg och utbildning från fristående aktörer och de som arbetar i privata välfärdsföretag är mer nöjda än de som anlitar hos kommuner och landsting eller arbetar hos kommuner och landsting.

Den som tror att privat drift bara innebär att man minskar antalet anställda och försämrar kvaliteten har liten förståelse för entreprenörskapets och företagandets dynamik.

Många tycks tro att det enbart är i varuproducerande företag som man kan få ut mer för varje insatt krona genom positiva åtgärder. Erfarenheten visar dock att man kan öka produktiviteten även i verksamheter som tillhandahåller tjänster. Det kan handla om att organisera arbetet på ett smartare sätt, vidareutbilda medarbetarna så att de blir skickligare och att hela tiden ha fokus på förbättring.

Sådana här förbättringar kan man givetvis i viss mån genomföra även i offentliga verksamheter, men inte sällan är kommuner och landsting alltför stelbenta och centralstyrda för att det ska vara möjligt för dem som arbetar i organisationen att få gehör för förbättringsförslag.

I privata företag, däremot, är det livsnödvändigt att hela tiden fokusera på utveckling och effektivisering. Ofta är också beslutsvägarna kortare. Varför ska man inte vara öppen för nytänkande och korta beslutsvägar också i välfärdens verksamheter?

Ett bland många exempel på hur produktivitetsökningar kan se ut i praktiken handlar om hemtjänstpersonalen som samlades på morgonen, cyklade till dagens första vårdtagare och sedan cyklade tillbaka till utgångspunkten, innan de åkte vidare till nästa ställe. Efter varje besök hos en vårdtagare åkte de till ”hemmabasen” – tills en ny chef kom på att det här var ineffektivt och organiserade om arbetet så att personalen nu cyklar från vårdtagare till vårdtagare. På så vis hinner man utföra mer arbete för samma kostnad.

I och med de nya bestämmelser om uppföljning och insyn som vi debatterar här idag tas viktiga steg för att säkra kvaliteten och öka förtroendet för privata utförare av välfärdstjänster.

Om verksamheten uppfyller kvalitetskraven och brukarna är nöjda – vem skadas då av att verksamheten drivs i privat regi? Ingen. Vem skadas om kreativa människor inte söker sig till välfärdens verksamheter och använder sitt kunnande och sitt entreprenörskap till nytänkande och utveckling? Många.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till betänkandet.

Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s