Extravalet handlar om jobben

Förra veckan var unik i svensk politik. Stefan Löfven och hans regering misslyckades med att få stöd för sin budget i riksdagen. Extra val kommer att utlysas.

Budgetnederlaget är utan tvekan ett stort misslyckande för Stefan Löfven, ett slags kulmen på en höst som varit kantad av misslyckanden, felgrepp och bakslag. De som efter åtta år med en stabil och trygg alliansregering trodde att man kan ta politisk stabilitet och regeringsduglighet för givet bör ha fått en tankeställare. Det spelar roll vem som styr.

Nu försöker Löfven sprida bilden av att allt som hänt är Alliansens fel, att han varit samarbetsinriktad men fått nobben. Sanningen är dock att han direkt efter valet uteslöt regeringssamverkan över blockgränsen, att han frångått blocköverskridande överenskommelser (friskoleuppgörelsen och arbetsordningen för pensionsgruppen för att nämna ett par exempel) och att han pratat om utsträckta händer men aldrig kommit med något konkret förslag.

Låt mig också påminna om några viktiga argument mot en sjupartiöverenskommelse om statsbudgeten:
En sådan ”stor koalition” med nästan alla partier har prövats i flera länder och det har brukat leda till att ytterkantspartierna växer, eftersom de kan framställa sig som de enda oppositionspartierna. Det är viktigt att det finns olika regeringsalternativ att välja på – det gör ansvarsutkrävandet tydligt, det ökar det politiska intresset och det blir mer demokratiskt. Alliansen är garanten för att det finns ett tydligt, borgerligt regeringsalternativ. Hur tydligt alternativet är på vänsterkanten kan diskuteras, men där finns i alla fall tre partier med skattehöjningar på programmet som väljarna kan rösta på.

S-MP-V-budgeten var i sak i hög grad vänsterinriktad. Den innehöll kraftiga skattehöjningar på jobb och företagande och syftade till att steg för steg montera ner viktiga delar i Alliansens arbetslinje. Hur skulle Alliansen ha kunnat stödja en sådan ekonomisk politik? Om man hade förhandlat där på natten före budgetomröstningen, skulle Alliansen ha accepterat budgeten mot att Löfven hade prutat lite på skattehöjningarna, så budgeten hade blivit skadlig för jobben i stället för jätteskadlig? Och detta till priset av att ha sålt ut Alliansens egen ekonomiska politik, arbetslinjen och det mesta som man arbetat fram under åtta år? Det framstår som otänkbart.

Med detta sagt är det samtidigt viktigt att lyfta fram det som Alliansens partiledare skrev på DN Debatt i tisdags, nämligen att Alliansen är redo att söka samförstånd med de rödgröna partierna om åtgärder för att göra det möjligt att styra Sverige i minoritet. Sverige har en tradition av minoritetsregeringar. Majoritetsregeringar har vi bara begränsade erfarenheter av sedan enkammarriksdagen infördes 1971: regeringen Reinfeldt 2006-2010 och Fälldinregeringarna 1976-1978 och 1979-1981. Mot bakgrund av budgetomröstningen finns det ett behov av att analysera om man kan genomföra förändringar som gör det lättare för det största blocket i riksdagen att få stöd för sin statsministerkandidat och sin budget. Vår förhoppning är nu att S, MP och V vill diskutera detta med oss. Under Alliansens åtta regeringsår ingicks en rad blocköverskridande överenskommelser. Låt oss hoppas att detta blir ytterligare en sådan uppgörelse.

Regeringspartierna gör nu sitt bästa för att svartmåla Alliansens budget som riksdagen ställde sig bakom. Låt mig därför återkomma till en del punkter i den jobbpolitik som finns med i Alliansbudgeten. Den stora skiljelinjen i svensk politik går mellan oss i Alliansen som tror på goda drivkrafter som gör att människor vill jobba och företag växa och anställa och partierna till vänster som bara intresserar sig för fördelning, inte för drivkrafter och tillväxt. Extravalet handlar om jobben.

Värna arbetslinjen och drivkrafterna för arbete

  • Ytterligare sänkning av socialavgifterna för ungdomar under 23 år ned till 10,21 procent och slopad nedsättningen för personer som fyllt 25 år. På så sätt ökar de positiva effekterna av nedsättningen.

Ett företagsklimat i världsklass

  • Ett nytt högkostnadsskydd för sjuklöner som är särskilt förmånligt för de små och medelstora företagen.
  • Ambitionen att förbättra regelverket för personaloptioner och generationsskiften samt pröva förutsättningarna för att fler företag ska slippa revisionsplikt.
  • Aviserar sänkt krav på aktiekapital för att sänka trösklarna för att starta aktiebolag.
  • Fortsatt regelförenkling för att korta tiden att starta företag och digital tjänst, ”en dörr in”, för företagens uppgiftslämning.

Fler jobb för unga

  • Införande av arbetsträning och förstärkt arbetsträning som insatser inom jobbgarantin för ungdomar.
  • Att även arbetslösa under 20 år ska kunna erhålla starta eget-bidrag.
  • Att öka och permanenta stödet till Ung Företagsamhet och Drivhuset.

Bredare vägar till jobb

  • Införa så kallade matchningsanställningar.
  • Yrkesintroduktionsstöd för personer som varit arbetslösa en längre tid.
Annonser

Om Andreas Norlén

Jag heter Andreas Norlén, är 44 år, jur dr, Norrköpingsbo och riksdagsledamot (M) för Östergötland sedan valet 2006.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s