Debatt i kammaren idag

NamnlösKU tillbringar dagen i kammaren med att debattera årets granskning av regeringen – för tredje året i rad ett i princip enigt betänkande, vilket är viktigt för KU:s trovärdighet och tyngden i KU:s slutsatser. Alla i KU-alliansen, som arbetat med frågorna under våren, deltar i debatten med utmärkta anföranden om de 12 olika ärenden där KU påpekar brister i regeringens arbete. Beatrice Ask, som valdes in i KU i torsdags, är också på plats – varmt välkommen!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

KU-kritik mot regeringen

KU presenterade nyligen sin granskning av regeringen. Bred enighet bakom alla slutsatser.

Hårdast KU-kritik mot Ygeman och Bah Kuhnke

Namnlös.png

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ilska och sorg efter terrordåd – men också trotsig beslutsamhet

Ilska och sorg är ord som ligger nära till hands efter lördagskvällens terrorattack i London, men det krävs också kraft, mod och viljestyrka för att besegra terrorismen. Winston Churchill uttryckte den trotsiga beslutsamhet som nu krävs i ett tal om luftangreppen på London: "If the lull is to end, if the storm is to renew itself, London will be ready, London will not flinch, London can take it again. /…/ We will have no truce or parley with you, or the grisly gang who work …your wicked will. You do your worst and we will do our best."

Attacken i London är på samma gång ett angrepp på vår demokrati och vårt sätt att leva och ett angrepp på enskilda människor som berövas livet eller får livet för alltid förstört eller förändrat. Dessa enskilda offer betyder dock ingenting för gärnningsmännen eller deras idelogiska inspiratörer eller eventuella uppdragsgivare – för dem är människoliv ingenting värda, annat än som verktyg för att sprida skräck och skapa polarisering. Det har sagts många gånger förut, men terroristerna och extremisterna får aldrig vinna. Europa har sett terrorism i olika ideologiska skepnader förut och har lyckats få bukt med den. Även om mycket återstår att klarlägga om attacken i London tyder det mesta på att det åter är islamistisk extremism som ligger bakom. Den islamistiska extremismen utgör för närvarande det största terrorhotet mot västerländska samhällen, inklusive Sverige. Den måste bekämpas med omfattande polisiära åtgärder, men också omfattande förebyggande arbete. Därför krävs fortsatt vaksamhet och beslutsamhet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inget åtal mot statsministern – men frågor kvar att granska

Konstitutionsutskottet beslutade i torsdags att inte inleda förundersökning mot statsministern för misstänkt brott mot tystnadsplikten, efter att han vid utskottets öppna, tv-sända utfrågning den 8 maj läste upp namn på länder som deltagit i en konferens i Stockholm. Deltagarlistan hade UD i tidigare kontakter med KU försett med sekretessmarkering. Det går inte på föreliggande material att utesluta att statsministern begått brott mot tystnadsplikten, men det eventuella brottet ä…r i så fall inte så allvarligt att det når upp till grundlagens krav på "grovt åsidosättande av tjänsteplikt", vilket är nivån för att åtal ska väckas mot statsråd för brott i tjänsten. Statsråd kan alltså begå lindrigare brott i tjänsten utan att åtalas för det, enligt grundlagen. Därför ska förundersökning inte inledas i det aktuella ärendet. Däremot finns många obesvarade frågor i saken och KU-alliansen anser därför att saken bör granskas av KU inom ramen för nästa ordinarie granskning av regeringen. Varför lämnade statsministern dessa uppgifter, var statsministern medveten om hemligstämpeln osv?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Veterandagen blir allmän flaggdag

Min partikollega i konstitutionsutskottet Annicka Engblom kunde idag i riksdagens talarstol för andra gången yrka bifall till KU:s förslag att göra Veterandagen 29 maj till allmän flaggdag. Första gången, för DN dryg månad sedan, begärde S återremiss för att kunna ompröva sitt nej, som i andra vändan blev ett ja. Det är glädjande att till slut en bred majoritet biföll ett antal moderata motioner i denna viktiga fråga, som drivits med ihärdighet och bravur av just Annicka. Det är viktigt att vi hedrar och uppmärksammar de kvinnor och män, militärer och civilpersoner, som med livet som insats deltagit i internationella insatser för fred och frihet.

Läs gärna mer här:
http://www.nt.se/kultur-noje/riksdagen-veterandagen-ska-bli-ny-flaggdag-om4629268.aspx

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Flaggade trotsigt på halv stång

I lördags vajade flaggan på halv stång hemma hos min fru och mig i Norrköping för att hedra offren i Stockholm och markera att Sverige står enat bakom friheten och demokratin mot våldet och terrorn. Henry, 9 månader, gungade i flaggans skugga som en trotsig påminnelse om att livet och kärleken alltid segrar över döden och hatet.

Rapporteringen om terrordådet blev än mer svåruthärdlig, när det stod klart att ett elvaårigt barn hör till dem som dödades. Varje offer är förfärligt, men som pappa skär det särskilt i hjärtat när ett barn rycks från sina föräldrar.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inledningstal vid tryckfrihetsseminarium

Jag inledningstalade nyss vid riksdagens stora tryckfrihetsseminarium, som högtidlighåller att det just idag är 250 år sedan 1766 års tryckfrihetsförordning utfärdades. Finlands fd president Tarja Halonen är på plats, liksom riksdagens talman och finska riksdagens grundlagsutskotts ordförande. Här är mitt anförande:

Fru president, herr talman, fru utskottsordförande, värderade riksdagskollegor från Finland och Sverige, mina damer och herrar!

Som ordförande i riksdagens konstitutionsutskott vill även jag hälsa er alla varmt välkomna till dagens högtidsseminarium. Det är en stor glädje för mig och mina kollegor i konstitutionsutskottet att få dela den här festdagen med alla er, en festdag när vi tillsammans firar att det just idag är precis 250 år sedan 1766 års tryckfrihetsförordning utfärdades.

Dagens seminarium anordnas av Sveriges riksdag och dess konstitutionsutskott i samarbete med Finlands riksdag, vars grundlagsutskott med ordföranden i spetsen är väl representerat här idag. Jag och mina kollegor i konstitutionsutskottet deltog i september i ett liknande högtidsseminarium i Finlands riksdag och jag vill gärna ta detta tillfälle i akt att åter tacka för den gästfrihet som Finlands riksdag då visade oss.

Inför dagens seminarium har en imponerande, fyllig, spränglärd och mycket intressant jubileumsskrift om tryckfrihet utarbetats. Den heter ”Fritt ord 250 år. Tryckfrihet och offentlighet i Sverige och Finland – ett levande arv från 1766”. Boken är en antologi, där en rad mycket kvalificerade författare – jurister, politiker, historiker, publicister – från Finland respektive Sverige ger olika perspektiv på tryckfriheten i historien och nutiden, och alla som närvarar vid dagens seminarium kommer att få varsitt exemplar. Boken kommer därefter att kunna beställas från riksdagen. Den har utarbetats under ledning av en redaktionskommitté, som har bestått av Bertil Wennberg, tidigare kanslichef vid KU, professor Hans-Gunnar Axberger, tidigare hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt och juris doktor Kristina Örtenhed, föredragande vid KU:s kansli. Jag som har följt arbetet vet att redaktionskommittén har lagt ner ett mycket stort arbete på att färdigställa boken, och jag vill å utskottets och riksdagens vägnar framföra ett stort och varmt tack till kommittén för ett mycket välförrättat värv. Stort tack också till alla som bidragit med texter till boken och till övriga som bidragit till bokens tillkomst. Redaktionskommittén har även arrangerat dagens seminarium – varmt tack också för det.

Innan jag övergår till att säga några ord om tryckfrihet vill jag gärna konstatera att det här också är en dag när vi uppmärksammar vår gemensamma svensk-finska historia och de nära banden mellan våra två länder.

Det sägs ibland att Finland var en del av det svenska riket, men det är ett förenklat sätt att beskriva saken på. Sverige och Finland utgjorde varsin halva av ett rike, tätt sammanflätat på en rad olika sätt, och det gick inte riktigt att se var den ena rikshalvan började och den andra slutade. Finska och svenska soldater kämpade sida vid sida på slagfälten under 30-åriga kriget, finska och svenska riksdagsledamöter samlades till riksdag för att fatta beslut om rikets angelägenheter, finska och svenska män och kvinnor reste fram och tillbaka över Östersjön på grund av arbete, affärer, kärlek, politik och många andra orsaker.

I både Finland och Sverige finns många spår av vårt gemensamma historiska och kulturella arv. Konstitutionsutskottet i Sveriges riksdag inrättades 1809 och dess förste ordförande hette Lars Augustin Mannerheim, medlem av samma adelsfamilj som marskalken och presidenten Gustaf Mannerheim. Marskalk Mannerheims brorson blev över 90 år gammal och bodde i Linköping i min valkrets, Östergötland, och jag hade en gång glädjen att träffa honom över en kopp kaffe.

Marskalk Mannerheim är en hjälte i Finlands och Nordens historia, men även när det gäller historiska skurkar är kopplingarna mellan våra länder många. Kommendanten på Sveaborg, som kapitulerade för ryssarna, var en svensk adelsman. En av hans sentida ättlingar bor också i Östergötland – på samma sätt som marskalk Mannerheims brorson. Så ser man hur historiens väv håller våra båda länder samman.

Det vi högtidlighåller här idag, 1766 års tryckfrihetsförordning, är ytterligare ett bevis på våra gemensamma historiska band. Tryckfrihetsförordningen gällde förstås i hela riket, vilket innebär att både Finland och Sverige för 250 år sedan fick den dåtida världens mest liberala tryckfrihetslagstiftning.

Tryckfrihetsförordningens tillkomst är i hög grad förknippad med Anders Chydenius. Han var präst i Österbotten och en varm anhängare av idéer om politisk och ekonomisk frihet, inklusive tryckfrihet. Vid riksdagen 1765-1766 var han medlem av partiet de yngre mössorna, som då dominerade riksdagen, och hans arbete var av stor betydelse för att tryckfrihetsförordningen skulle antas.

I Sverige kallas Chydenius ibland för ”den svenska liberalismens fader”, men han kom som sagt från Österbotten i den östra rikshalvan. Det var alltså en finne som var den svenska liberalismens fader. Så ser man åter hur historiens väv håller våra länder samman.

Chydenius uttryckte sitt försvar för tryckfriheten bland annat på följande sätt:
”Är ett yttrande orimligt så kommer snart någon att motbevisa det. Är det byggt på sanning så är det oövervinnerligt. Jag finner sannerligen inte den minsta orsak till varför trycket ska vara under svårare censur än vårt tal.”

Chydenius var dock inte den förste som argumenterade för tryckfrihet i det svensk-finska riket. Den förste som skrev ett mer utvecklat försvar för tryckfriheten hette i stället Peter Forsskål. Han skrev bland annat: ”En klok regering ger allmänheten hellre möjlighet att yttra sitt missnöje med pennor än med gevär”.

Men inte heller Peter Forsskål kom från Stockholm eller Göteborg eller någon annan stad i den västra rikshalvan. Han var son till en präst i Helsingfors. I öster fanns alltså tidigt en förståelse för hur viktig tryckfriheten är och denna åsikt spred sig från öster till väster och gjorde att den svensk-finska riksdagen 1766 antog en tryckfrihetslagstiftning av ett slag världen dittills inte hade skådat. Dessutom infördes det vi idag kallar offentlighetsprincipen, rätten att få ta del av allmänna handlingar. Därmed skulle man kunna säga att tryckfriheten är ett av den finska rikshalvans viktigaste bidrag till vårt gemensamma historiska arv. Så ser man hur historiens väv håller våra länder samman.

Tryckfriheten är ett historiskt arv, men ett arv som måste vara starkt och levande och som därför hela tiden måste vårdas och försvaras. Tryckfriheten utmanas alltid av krafter som inte vill ha öppenhet, debatt, insyn och kritik. I vår egen tid ser vi hur tryckfriheten angrips av extremister med olika politisk inriktning – högerextremister, vänsterextremister, islamistiska extremister. De har helt olika världsbild men de har det gemensamt att de inte tål kritik, debatt, att bli ifrågasatta. Sådan är extremismens natur.
Vi ser också hur kriminella grupperingar försöker hindra granskande journalister från att belysa de brottsliga nätverken och deras verksamhet.

Varje år presenterar organisationen Reportrar utan gränser sitt pressfrihetsindex, där världens länder rangordnas utifrån hur väl skyddad pressfriheten är. Sverige ligger mycket högt på listan och har en stark pressfrihet – men Sverige förlorade flera placeringar mellan 2015 och 2016 till följd av ökande hot mot journalister och medieredaktioner.

Förutom hot från extremister och andra kriminella personer tvingas journalister också stå ut med hot från vad man skulle kunna kalla ”vanliga människor”. Inte minst sportjournalister hotas och då av personer som är missnöjda med rapporteringen om ett visst lag eller en viss idrottshändelse. Vi vet också att hot och hat flödar i sociala medier och att inte minst unga människor utsätts för detta hat. Det visar att vi gemensamt behöver arbeta för att öka respekten för varje människas rätt att säga sin mening utan att utsättas för hot och hat, liksom för medias rätt att granska och rapportera utan att hållas tillbaka av hotelser och våld.

Låt mig samtidigt konstatera att man ibland i debatten får intrycket att tryckfriheten att lätt att vara för i princip, men att stödet ibland vacklar när frågorna ställs på sin spets. Det är därför viktigt att betona att tryckfriheten behöver alla sina vänner, och det särskilt när den utmanas eller ifrågasätts. Det är först när en text gör någon upprörd som tryckfriheten verkligen behöver försvaras.

En annan utmaning som just den svenska tryckfrihetsregleringen ställs inför, med sina många och detaljerade bestämmelser på grundlagsnivå, är behovet att förklara och motivera vårt regelverk, när våra europeiska vänner vill införa EU-bestämmelser som riskerar att komma i konflikt med svensk grundlag. Kommissionen kanske kommer på idén att någon myndighet ska granska informationsblad i till exempel läkemedelsförpackningar innan bladen får publiceras. En sådan bestämmelse riskerar att krocka med det absoluta censurförbudet i TF. En del europeiska vänner har inte samma syn på handlingsoffentlighet som vi har, och då måste vi ta strid för offentlighetsprincipen. Hittills har alla svenska regeringar sedan 1995 genom idogt arbete och betydande skicklighet lyckats förhandla fram godtagbara lösningar. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Finland har numera en grundlagsreglering av tryckfriheten som inte är alls så detaljerad som den svenska, men vi hoppas förstås ändå att våra kollegor och grannar från Finland hjälper oss att i EU-kretsen förklara och försvara vår tryckfrihetsförordning som bygger på ett gemensamt svenskt-finskt arv.

Snåriga EU-förhandlingar utgör samtidigt ett begränsat problem, om man jämför med de problem som det fria ordet möter på andra håll och de angrepp som riktas mot tryck- och yttrandefriheten i vissa länder. I flera EU-länder rankas tillståndet för pressfriheten som delvis problematiskt av Reportrar utan gränser. Går vi ett steg utanför EU finns flera länder där pressfriheten är satt under starkt tryck. Ett exempel är Turkiet, där vi ser hur journalister fängslas och redaktioner stängs av myndigheterna. Några ytterligare steg längre bort finner vi några av de värsta länderna i världen, när det gäller tillståndet för pressfriheten. Ett av dem är Eritrea, där vår landsman Dawit Isaak ännu sitter fängslad utan rättegång. Vårt arbete för att värna tryck- och yttrandefriheten här hemma måste alltid förenas med ett kraftfullt och outtröttligt arbete mot censur, förtryck och fängslanden av journalister i andra länder.

Tryckfriheten är omistlig av en rad olika skäl.
Varje samhälle som vill utvecklas behöver en fri debatt, där nya och gamla tankar kan brytas mot varandra. Prövas och sedan godtas eller förkastas.
Varje samhälle som vill motarbeta korruption behöver en fri press, som kan granska och belysa maktmissbruk och andra missförhållanden, och denna fria press behöver en rätt att ta del av de handlingar som finns hos myndigheterna, en rätt som självklart också ska tillkomma medborgarna i allmänhet.
Varje samhälle som vill präglas av humanism och respekten för individens frihet behöver respektera varje människas rätt att säga eller skriva sin mening.
Varje samhälle behöver därmed tryckfriheten och yttrandefriheten – idag lika väl som när Forsskål och Chydenius satte fart på debatten för mer än 250 år sedan.

Mot bakgrund av detta ser jag verkligen fram emot att få lyssna till dagens olika talare, som kommer att ge oss olika perspektiv på tryckfriheten, yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Än en gång – varmt tack för att ni alla är här idag och varmt välkomna till dagens seminarium.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar