Idag, den 9 september, går Sverige till val, ett val som avgör vårt lands framtid för de kommande fyra åren och längre än så. Om du är missnöjd med den nuvarande regeringen och med utvecklingen i vårt samhälle finns en viktig sak att tänka på: Det är enbart en röst på Moderaterna eller något av de övriga allianspartierna som är en säker och tydlig röst för en annan statsminister och en annan regering.
Under valrörelsen har jag träffat på borgerligt sinnade väljare som brukar rösta på något av allianspartierna, men som nu överväger att rösta på SD. Du kanske är en av dem. Du kanske är missnöjd med regeringen, Stefan Löfven, migrationspolitiken, integrationspolitiken, brottsligheten, behandlingen av landsbygden och/eller andra saker och vill protestera.
Jag har full respekt för ditt missnöje. Vi har problem i Sverige. Det tar för lång tid innan nyanlända får sitt första jobb. Det är för många som inte lär sig begriplig svenska. Hedersförtryck, moralpoliser och klanvälde är en plåga för många som bor i utsatta stadsdelar. Kriminella gäng har vuxit sig starka. Sverige har fler skjutningar per invånare än nästan alla andra europeiska länder. Många kvinnor är otrygga. Alltför många ser landsbygden som ett museum som ska bevaras orört och dit stadsborna ska kunna åka och titta på träd och fåglar. Drivmedelsskatterna höjs automatiskt varje år. Dieselbilar hotas av körförbud i olika städer, vilket redan har påverkat andrahandsvärdena. Och det här har varit en riktigt dålig mandatperiod i svensk politik. Decemberöverenskommelsen var ett misstag. Den nu sittande regeringen borde aldrig ha tillträtt. Alliansen har gjort för lite för att stoppa dåliga förslag.
Det finns också samhällsproblem, som alla partier borde ha talat om tidigare och i ett mer sansat tonläge. Vi alla borde för länge sedan ha diskuterat frågor om migration och integration på samma sakliga sätt som vi närmar oss andra samhällsfrågor. Det är rimligt att resonera om hur många asylsökande som vårt land kan ta emot på kortare och längre sikt. Det är ett svek mot inte minst utsatta kvinnor, om vi inte talar om hedersförtryck, extremism och moralpoliser. Det är märkligt att vi fortfarande inte kräver att den som vill bli svensk medborgare ska lära sig svenska, och därmed kunna göra sig förstådd på en arbetsplats, följa med i den demokratiska debatten och tala med barnens lärare utan tolk. Men den rimliga slutsatsen av allt detta är ändå inte att rösta på SD.
Hur missnöjd du än är: Nu räcker det inte att se problemen, nu måste man framför allt visa på vägar för att lösa dem. Vill du att de här allvarliga samhällsproblemen ska lösas bör du rösta på ett sätt som stärker partier som lägger fram konkreta och pragmatiska förslag. Vi moderater har lagt om vår migrationspolitik och vår integrationspolitik och har utarbetat en rad förslag som är genomförbara och fullt finansierade. Inträdesjobb för fler i arbete. Bidragstak för att arbete alltid ska löna sig bättre än bidrag. Integrationsplikt för nyanlända vuxna. Krav på kunskaper i svenska för att få bli medborgare. Vi anser också att Sverige bör ta emot färre asylsökande för att klara integrationen av dem som redan kommit och att den som fått avslag på sin asylansökan ska återvända till sitt hemland snabbt.
Och vill du byta statsminister bör du rösta på ett sätt som stärker Ulf Kristerssons möjligheter att bli vald. Om Alliansen blir större än de rödgröna ökar chansen betydligt att vi ska kunna få till ett maktskifte. Varje gång en borgerligt sinnad väljare går över till SD så försvagas Alliansen och risken ökar att de rödgröna partierna blir större än allianspartierna – och att Löfven kan sitta kvar.
Till detta kommer att Jimmie Åkesson tydligt har sagt att han kan stödja antingen Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som statsminister, beroende på olika omständigheter. En röst på SD kan därmed bli en röst för en ny mandatperiod med Löfven.
Borgerligt sinnade väljare borde också ha svårt för ett antal av SD:s sakpolitiska förslag, till exempel ett svenskt utträde ur EU, nej till Nato och ett budgetalternativ som är kraftigt underfinansierat och därmed bäddar för skattehöjningar.
Opinionsanalytikern Markus Uvell skrev i onsdags i webbtidningen fplus.se:
”I en färsk undersökning Demoskop har genomfört uppger t ex fler än fyra av tio SD-väljare att de kan tänka sig att stödrösta på Moderaterna ’för att byta regering och få Ulf Kristersson som statsminister’. /…/ Bakgrunden är uppenbar. Moderaterna som parti ligger ganska lågt i mätningarna, runt 20 procent, men stödet för att Ulf Kristersson ska bli statsminister är betydligt större än stödet för en mandatperiod till med Stefan Löfven.
Bland SD-väljare är mönstret särskilt tydligt: bara fyra procent av dem skulle föredra Löfven framför Kristersson. /…/
Många av dessa väljare har sannolikt tidigare röstat på just M, men är besvikna på hur partiet agerat den senaste mandatperioden. De vill protestera mot detta, men inte nödvändigtvis till priset av att de får en annan statsminister än de vill”.
Min förhoppning är att du som vill ha en annan statsminister än Stefan Löfven väljer att lägga din röst på ett parti som aktivt och säkert stödjer Ulf Kristersson som statsminister. Du är varmt välkommen att rösta på Moderaterna.
KU tillbringar dagen i kammaren med att debattera årets granskning av regeringen – för tredje året i rad ett i princip enigt betänkande, vilket är viktigt för KU:s trovärdighet och tyngden i KU:s slutsatser. Alla i KU-alliansen, som arbetat med frågorna under våren, deltar i debatten med utmärkta anföranden om de 12 olika ärenden där KU påpekar brister i regeringens arbete. Beatrice Ask, som valdes in i KU i torsdags, är också på plats – varmt välkommen!
Andreas Norlén 