Idag minns vi Thorbjörn Fälldin – en rese inom svensk borgerlighet

När det nu blivit dags att summera Thorbjörn Fälldins långa liv finns ett datum som är viktigare än alla andra: den 19 september 1976. Den dagen hölls riksdagsval och Socialdemokraternas mer än fyra årtionden långa maktinnehav bröts. Det var början till slutet på det som i praktiken höll på att bli en socialdemokratisk enpartistat och slutet på början av en process mot tätare borgerligt samarbete.

När Thorbjörn Fälldin blev statsminister strax efter valet hade flertalet svenskar inget eget, levande minne av någon borgerlig regeringschef. Man fick gå tillbaka till bondeförbundaren Axel Pehrsson-Bramstorps sommarregering några månader 1936 för att hitta en statsminister från något annat parti än Socialdemokraterna och i praktiken till Carl Gustaf Ekmans och Felix Hamrins frisinnade regeringar 1930-1932 för att hitta icke-socialistiska regeringar som utövade egentligt, politiskt inflytande.

Socialdemokraterna hade sedan länge börjat ta makten för given och se sig själva som det statsbärande partiet i Sverige. Med detta långa maktinnehav följde förstås arrogans och så småningom även tecken på maktmissbruk. Nuvarande Europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S) kommenterade maktskiftet 1976 som att ”det kändes som en statskupp”. Det var ett uttalande som var nog så talande för stämningsläget inom socialdemokratin.

Mot bakgrund av detta kan man inte överskatta betydelsen av att de borgerliga partierna vann valet 1976 och kunde bilda en majoritetsregering. Det visade både svenska folket och svensk borgerlighet att det socialdemokratiska maktinnehavet inte byggde på en naturlag. Det gick att få till maktskiften även i Sverige. Än mer sensationell var valsegern 1976 om man betänker att den vanns under det röda 1970-talet, när tidsandan var vänsterinriktad, många socialdemokrater öppet pläderade för socialism och LO ville socialisera näringslivet genom löntagarfonder.

Under de 40 år som gått sedan 1976 har vi sett återkommande maktskiften. Sverige har haft 17 år med borgerliga regeringar och 23 år med S-regeringar. Socialdemokraterna har gått från att vara ett parti med en bra bit över 40 procent av rösterna till att bli ett mer normaleuropeiskt socialdemokratiskt parti med runt 30 procents väljarstöd. Det här är sunt och bra för svensk demokrati.

Under de 40 år som gått har vi också sett ett allt tätare borgerligt samarbete. Inför valet 1976 var det svårt att få de tre borgerliga partiledarna att ställa upp på att vara med på samma bild. Nu har borgerligheten sedan länge ett etablerat allianssamarbete, har gått till val tre gånger på en gemensam alliansplattform och planerar att göra det en fjärde gång 2018. Det är bra för svensk demokrati att det finns tydliga regeringsalternativ och att väljarna före valet får veta vilken politik de får om de röstar för ett av alternativen.

Under de 40 år som gått har vi dessutom sett omfattande reformer som har gjort Sverige friare och öppnare och skapat ett Sverige med växande välstånd. De borgerliga regeringsåren 1976-1982 präglades av den internationella lågkonjunkturen och vår inhemskt skapade strukturkris – Sveriges första riktiga krock med det som nu kallas globaliseringen – men då lades ändå grunden för mycket av det reformarbete som sedan skulle följa.

Thorbjörn Fälldin var en pionjär och katalysator för den goda utveckling som varit under dessa fyra årtionden. Det gör honom till en av 1900-talets viktigaste politiker i Sverige. Han samlade borgerligheten under sin ledning och vann både valet 1976 och valet 1979. Regeringssamarbetet mellan C, M och FP var som bekant inte friktionsfritt, men mycket åstadkoms ändå och de som var med drog många viktiga erfarenheter som låg till grund för samarbetet i regeringen Bildt 1991-1994 och för bildandet av Alliansen 2003. Utan regeringserfarenheterna från 1970-talet är det fullt möjligt att den borgerliga samlingen hade dröjt ytterligare ett eller flera årtionden, om det någonsin hade kommit till stånd.

Thorbjörn Fälldin kämpade också för borgerliga värderingar som stod i skarp kontrast till mycket av det som hade varit norm i samhällsdebatten. Tidsandan satte den starka staten före individen, storskalighet och centralisering före underifrånperspektiv och frivillig samverkan, storindustri före ansvar för att vårda miljön för kommande generationers skull. Här behövdes motkrafter och Thorbjörn Fälldin blev på 1970-talet central i arbetet med att skifta fokus i samhällsdebatten.

Thorbjörn Fälldin var också som person rätt man på rätt plats vid rätt tid. Han var lugn, sansad och stadig, i en tid när vänstervågorna svallade högt och de politiska konflikterna var infekterade. Genom sitt personliga ledarskap visade han att man inte behöver höja tonläget för att få något sagt och att man inte måste komma med de vassaste replikerna för att vinna en debatt. Hans temperament och ledarstil var något Sverige behövde för att kunna börja växla spår in mot en mer sansad samhällsdebatt.

Thorbjörn Fälldins var en rese i svensk politik. Han förtjänar att bli ihågkommen med värme och respekt. Han stod för borgerligt samarbete och borgerliga värderingar och han bröt socialdemokraternas maktmonopol. Hans gärning förtjänar en framskjuten plats i Sveriges 1900-talshistoria och i historien om svensk borgerlighet. Tack!

/Texten publicerades ursprungligen i Länstidningen Östergötland./

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

The UK is a very important player in the EU

The UK is a very important player in the EU

This Thursday, the citizens of the United Kingdom are going to make a momentous decision, a decision which will affect both the UK and the rest of Europe for generations to come. Will the UK remain in or leave the EU? This is for the British voters to decide and I have the greatest respect for their right to do so, and for the British democracy. I would just like to make a few comments on the matter from the point of view of a Swedish MP, chairing the Committee of the Constitution of the Swedish Parliament.

As a Swedish parliamentarian, I sincerely hope that the UK voters will decide to remain in the European Union. When decisions are made in the EU Council, the UK is the country which Sweden most often agree with. If the UK were to leave the EU, Sweden would lose an important ally.

However, I understand that the British voters are not very concerned with the interests of Sweden in the EU. Instead, I would like to emphasize that the UK is a very important player in the EU and stress all the progress that the UK has already achieved in the EU – and why it is in the interest of all other member states as well as the UK itself that the UK remains a member. Let me give a few examples.

I am – to put it a bit less formal – a great fan of Britain and fascinated by British history. Britain has a historic legacy, which underscores that it has been and still is one of the most important and influential countries in Europe and in the world. Last year the 700th anniversary of the Magna Charta was celebrated. The Magna Charta is one of the first examples of a document of a constitutional nature, which in a structured way deals with the issue of separation of powers and the rights of the citizens. It shows that the discussion on how to create a legitimate and just political system has very long traditions on the British Isles. It is not surprising, then, that the issue of democracy is one of the most important in this year’s referendum debate.

I therefore think that the UK is a very important member state when it comes to reforming the EU, because reform has to mean more democratic accountability and more focus on bridging the gap between the EU and the citizens. The UK is also crucial when it comes to influencing the day to day operations of the European Commission, in order to make it more efficient and reduce the number of initiatives it takes. The British passion for a more efficient and more focused EU in better touch with the will of the citizens is a major factor behind recent changes in the way the Commission operates, important steps towards an EU which deals with the key issues where European cooperation can really make a difference, rather than trying to regulate areas where no European rules are needed. This development must continue, but without the UK as a member I fear it would be much slower or even halted.

The UK is also a very important member state when it comes to promoting free trade. Free trade creates growth, benefits consumers and producers alike and contributes to peaceful cooperation between nations. Some important EU member states, however, have more protectionist inclinations. If the UK were to exit the EU, the free trade bloc in the EU would be severely weakened. A more protectionist EU would probably mean a more protectionist world, to the detriment of us all. It would be even more important for Britain with an EU which wants free trade if Britain were to exit the EU – but then much more difficult to obtain. A Brexit is therefore a lose-lose deal when it comes to free trade.

Moreover, the United Kingdom has contributed greatly to the creation of the single market. The single market is based on the idea of free trade between the member states and common or harmonized rules in order to facilitate that. The single market has created growth and investment and is in many ways the most important part of the EU. The UK has been a progressive partner during its creation and it is vital that the UK continues to watch over it’s development, to make sure it keeps it’s most distinctive features.

Apart from this the UK has been instrumental in the work to reduce red tape in the EU. Now everyone, including the Commission, is talking about the need to make EU legislation simpler and to reduce excessive regulation. This would not have been the case if some member states, with Britain being the unquestionable engine, hadn’t pushed the issue very hard.

I have noted that some people on the Brexit side claim that the UK can still cooperate with other countries, even if it were to leave the EU. That is of course true in principle. However, in practice there is a great difference between on one hand an organized, continually ongoing cooperation based on a structured process and on the other hand cooperation through ad hoc agreements. As a Member of the Swedish Parliament I follow the law making process in the EU closely, and I can say without a doubt that the daily meetings and negotiations on various matters in the EU give the EU cooperation much more stability and ability to accomplish results than negotiations between countries on a specific agreement. It will never be the same.

On the other hand, if you have such a stable and able organization it becomes very important how you use it – and Britain is very important as a force to make sure that the EU focuses on matters such as free trade, the single market and reducing red tape.

The choice on Thursday is the choice of the British people, but it is a choice which affects so many more. I hope the voters on Thursday will realize what an important force for good the United Kingdom is in the EU – and will let the UK continue to play that crucial role.

ANDREAS NORLÉN

Member of the Swedish Parliament for the Moderate Party (the Swedish Conservatives), Chair of the Committee on the Constitution of the Swedish Parliament

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En kollega är mördad

En kollega är mördad. Jo Cox representerade ett annat parti i ett annat land, men vi var likafullt kollegor – förenade av att vi båda valts till det speciella uppdrag det innebär att företräda medborgarna i ett demokratiskt lands parlament. Mordet på Jo Cox berör på ett personligt plan, trots att jag aldrig träffade henne. När hon angreps gjorde hon samma sak som jag har gjort oräkneliga gånger: Mötte väljare i ett samhälle någonstans i valkretsen. Det gör vi, ofta och mycket…, vi som är ledamöter av Sveriges riksdag och det brittiska parlamentet och, utgår jag ifrån, alla andra parlament i den demokratiska världen. Vi besöker skolor, äldreboenden, småföretag, fabriker, polisstationer, kommunhus och tusen andra platser för att lyssna, lära och diskutera, vi deltar i kampanjer på gator och torg. När regeringschefer kommer är det stort pådrag med polisavspärrningar och mediebevakning. När den lokala riksdagsledamoten eller parlamentsledamoten kommer är det betydligt mer stillsamt. Därför är angreppet på Jo Cox så skrämmande. Hon var visserligen en stjärna på uppåtgående i Labourpartiet, men hon var inte en mycket känd, ledande företrädare. Hon mördades inte vid ett valmöte med tusentals deltagare, utan efter att ha samtalat med ortsbor på ett bibliotek. Vi vet ännu inte vad som ligger bakom mordet, men det är en otäck tanke att man inte ska kunna möta och samtala med människor utan att behöva fundera över om man har anledning att titta över axeln. Det är noga räknat en otänkbar tanke. Därför har vi inget annat val än att fortsätta göra besök och möta människor. Det är ett nödvändigt inslag i en demokrati. Det ska gå att träffa sin riksdagsledamot, utan att behöva passera metalldetektorer i ett väl bevakat riksdagshus. Vila i frid, Jo Cox. Dina kollegor i Sveriges riksdag tänder ljus för dig ikväll.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Terrordådet i Orlando

I riksdagen debatterades idag KU:s granskning av regeringen. Jag inledde debatten med dessa ord om terrordådet i Orlando:

”Som ordförande i riksdagens konstitutionsutskott vill jag inleda denna debatt med att konstatera att KU är det utskott som anförtrotts vården om våra grundlagar, inklusive de mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter som slås fast där. Jag vill därför inledningsvis uppmärksamma det angrepp på också vårt samhälles värdegrund som ägde rum i Orlando i Florida igår.

Den granskning av regeringens arbete som KU nu har utfört, och som vi nu ska debattera, är en företeelse som vi i denna kammare ser som en självklar, närmast rutinartad del av vårt svenska, demokratiska samhällssystem, som ett naturligt utflöde av demokratiska principer om öppenhet och ansvarsutkrävande. Idén om en regering som har riksdagens förtroende och en riksdag som är vald av folket är grundläggande för den demokrati som är vår. Andra grundläggande principer i vårt demokratiska samhälle är rätten att tala och skyldigheten att låta andra komma till tals, rätten att ha en religion men också att avstå, rätten till sitt liv och sin frihet. Tillsammans bygger sådana centrala värderingar en värdegrund för vår stat och vårt samhälle som vi kan samlas kring, oavsett vad vi har för åsikter i andra frågor om religion och filosofi, politik och kultur.

Samtidigt vet vi att det finns människor, i vårt land och på andra platser, som inte accepterar den här värdegrunden, som inte accepterar demokratins och frihetens principer, utan som tvärtom är beredda att låta det besinningslösa våldet härja för att bekämpa vårt samhälle och vårt sätt att leva. Det senaste exemplet på det såg vi igår i Orlando i Florida.

Det verkar alltmer stå klart att massmordet som drabbade Orlando var ett islamistiskt inspirerat terrordåd – den här gången inte riktat mot slumpvis drabbade personer som råkade vistas på allmän plats, utan specifikt riktat mot HBTQ-personer. Det påminner oss därmed om att de militanta islamisterna inte enbart hatar västvärlden och allt den står för av frihet, demokrati och religiös mångfald, utan också särskilt hatar HBTQ-personer och deras livsstil. I deras värld finns ingen plats för tolerans, i deras värld underkastar man sig eller går under. När jag har skrivit om svenska värderingar den senaste tiden har jag främst lyft fram att kulturellt eller religiöst motiverat kvinnoförtryck och hedersförtryck aldrig kan accepteras. Terrordådet i Orlando visar behovet av att än tydligare måste lyfta fram homofobi i samma kontext. De som dödades i Orlando angreps inte för vilka individer de var, utan för att de tillhörde en viss grupp och bodde i ett visst land.

Sverige är ett land som har kommit långt i arbetet med att värna HBTQ-personers mänskliga rättigheter, men vi måste fortsätta att stå upp för de värden som vårt samhälle bygger på och utmana dem som propagerar för intolerans och förtryck. Låt därför sorgen över de liv som förlorats bidra till att ge kraft åt kampen för våra demokratiska värderingar och vår tro på alla människors lika värde.”

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Replik i MVT idag

Replik till Andersson (S), Egberth (S) och Gustafsson (S) (10/5).

Sverige har god ekonomisk tillväxt, som Andersson (S), Egberth (S) och Gustafsson (S) (10/5) skriver, men det är inte tack vare regeringen det nu går bra för Sverige. Att försämra förutsättningarna för jobbskapande och höja skatterna som regeringen ägnar sig åt kommer inte att gynna den svenska arbetsmarknaden. Redan nu känner många av den allt mer jobbfientliga och skattehöjande politiken, som regeringen för.

Socialdemokraterna skriver att de vill investera i vårt gemensamma. Det låter bra, men för att kakan som vi ska dela på ska växa behöver jobben bli fler och utanförskapet minska. Så blir det inte när regeringen konstant försämrar villkoren för att fler människor ska komma i arbete. Utan fler jobb blir det mindre skattepengar och mindre kaka att dela på för oss alla.

Hela artikeln hittar du här:

Regeringen låter bli att se fakta

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Skriver i Aftonbladet om att vi måste våga prata om våra svenska normer

Den senaste tidens debatt om värderingar inom Miljöpartiet har fått stora konsekvenser för partiet. Men det får inte stanna där, för debatten är också ett tecken på ett bredare samhällsproblem: Sverige har länge haft svårt att hantera diskussionen om värdegrundsfrågor, att klart ta ställning mellan rätt och fel. Där behöver hela vårt samhälle en nystart.

Miljöpartiets kris utlöstes av Mehmet Kaplans samröre med islamistiska och fascistiska rörelser. Yasri Khan, som var föreslagen till MP:s partistyrelse, fick mycket kritik för att han vägrar ta kvinnor i hand. Därtill tog han i en tidigare paneldebatt inte tydligt avstånd från dödsstraff för ateistiska bloggare i Saudiarabien. Flera bilder har visats med miljöpartister som gör Rabia-tecknet, en symbol förknippad med den islamistiska organisationen Muslimska Brödraskapet. Kamal al Rifai, ordförande i Syriska föreningen och aktiv i Miljöpartiet i Burlöv, stod nyligen bakom en inbjudan till Malmö av salafisten och imamen al-Ouda, som kallat Förintelsen ”en myt av enorma proportioner”.

Hela artikeln hittar du här:

Vi måste våga prata om svenska normer

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Besök på Wagnfabriken i Motala

wagnfabriken

Caroline Unéus och jag besökte idag Wagnfabriken i Motala, som flyttade till Motala från Tranås förra året. Roligt o viktigt att träffa jobbskapare o diskutera vad som behövs för att jobben ska bli fler.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar